Det är färre bilar, inte fler nya bilar som kan rädda världen

Elbilar har flugit upp som världens räddning och har tyvärr fått oproportionerligt mycket uppmärksamhet för sin utsläppslösa egenskap. Frågan är dock om det inte är en storslagen lögn?

För att inte riskera att bli lurad av bilindustrin, samma industri som varit direkt delaktig i att medvetet tillsammans med oljebolagen förstöra denna planet med sitt användande av fossila bränslen. En industri som har massproducerat tonvis med tunga rullande metallkonstruktioner och dessutom gång på gång blivit tagen i sängen med att redovisa falska utsläppssiffror för att verka mer miljövänliga än de faktiskt är (vi kommer alla ihåg Volkswagen-skandalen), så kommer här några logiska funderingar till den person som vill göra ett riktigt hållbart val och inte ge efter för en ny statusmarkör.

Först och främst, när man skriver en artikel om minskad bilism, så är det värt att separera privat bilism i städer som har en utbyggd kollektivtrafik med städer samt områden där man är absolut beroende av en bil för att ta sig runt på ett värdigt sätt. Det är en viktig skiljelinje då den ena parten har ett alternativ och den andra inte har det. Denna artikel kan dock med fördel läsas av båda typerna av bilister för att göra ett hållbart val nu och i framtiden. För det är oavsett så att den absolut mest hållbara bilen är den som aldrig behöver byggas, och det ska man ha i åtanke hela tiden. Ser man på nybilsförsäljningen 2017 blev det tyvärr ett rekordår för bilindustrin då 379’000 nya bilar köptes. Det ännu tråkigare är att 90% av försäljningen bestod av bensinbilar enligt 2030-sektariatet[1].

Vi har en oturlig historisk bakgrund där vi gjort oss beroende av bilar och format våra städer och vägar utifrån privatbilen. Bilen dikterar mycket av vårt vardagspussel och har format vårt samhälle därefter. Som en person som både själv tagit körkort och ägt bil så förstår jag att det inte är något som lätt går att negligera. Bilen har tvärtom setts som ett absolut måste i flera decennier. Det kanske inte är utan de som vi har uttrycket villa, volvo, vovve som en sorts medelklassmål i vårt avlånga land.

Ja, det är lätt att vara efterklok, men nu när vi nästan dagligen ser, läser och hör nyheter om klimatförändringar och hur det drabbar oss människor kors och tvärs över världen så behöver vi göra en ansats för att försöka få bukt med problemet för gott. Där kan politiker göra en hel del för att skapa incitament såsom att bygga ut, finansiera och driva en vision med ett tydligt mål för kollektivtrafiken, cykelvägar och göra det enklare att ta sig fram till fots. Det handlar också om att bygga städer där vi inte är tvugna att röra oss flera kilometer för att ta oss till våra jobb, skolor, bostaden eller till handelsplatsen. Alla dessa saker kan faktiskt ligga där du bor och inte på en annan plats. Det är en stadsplaneringsfråga som jag hoppas man bygger bort i framtidens bostadskomplex. Istället för parkeringsplats så kanske du har handeln, jobbet och skolan i samma byggnad eller åtminstone på samma plats. Vi måste bygga bort behovet av privatbilism i framtiden men också i befintligt bestånd.

För att få bukt med problemet i våra befintligt byggda miljöer kan vi inte fortsätta anpassa oss för fler bilar och skapa mer vägar för bil, utan vi måste bli bättre med att använda de bilar som redan finns, minska antalet privata bilar och byta till andra alternativ. En studie från MIT har exempelvis visat att bilköer skulle kunna halveras på vissa vägar om bara bilister kunde hålla samma avstånd med bilen fram som bak[2]. Det är också en fråga om att lägga om vardagspusslet så att människor slipper envisas med att ta bilen exakt samma tid som alla andra. Snacka om att spara en hel del utsläpp genom att minska trafikstockningar.

Politikerna har ett ansvar som du där hemma kan påverka. Några exempel är reseersättning och milersättning som man får för bil, men som man inte får om man cyklar till jobbet eller jobbar på distans. Reseavdragen behöver ändras så att fler börjar ta kollektivtrafiken. Detta bör politikerna jobba med, men du där hemma har också ett ansvar att göra ett medvetet val. Som jag skrev här ovan så är den mest miljövänliga och hållbara bilen, den som aldrig behöver byggas, hur ska du då göra om du vill göra ett medvetet val kring bilen?

Några scenarier för privatbilisten:

– Om du absolut behöver en ny bil, kör bil väldigt mycket och inte har planer på att byta ut din nya bil, helst aldrig någonsin, ja då är min rekommendation att köpa en ny elbil. Att köpa en helt ny bil innebär stora utsläpp. Det gäller oavsett om det är en bensinbil eller elbil, men en elbil släpper ut flera ton mer utsläpp då den just innehåller ett batteri (värt att påpeka är också de otroliga ingrepp på människor och natur som framställning av batterierna förorsakar och som Amnesty International rapporterat om från Kongo och koboltbrytningen[3]). Bensinbilen släpper ut mindre vid produktion men gör det dock under hela sin livsstid, så en ny bensinbil är därför ett mycket sämre alternativ än en elbil, beroende på bilens livslängd. Jämför man två elbilar såsom Nissan Leaf och Tesla, så tar det 2,7 år resp 8,2 år att köra med en existerande bensinbil 1250 mil per år, som är genomsnittsträckan svenskar kör per år, för att komma upp i samma utsläpp som genereras från tillverkningen av elbilarnas batteri[4]. Men kör du bil i stor uträckning, säg 3000-8000 mil per år, så är en elbil ett självklart alternativ då du kammar hem utsläppen från batteriet inom något år. Kör du så många mil per år så är en bensinbil helt vansinnigt. Speciellt som tjänstebilar eller taxibilar. Något som är väldigt viktigt att tänka på är också hur långa dina körsträckor är varje gång du kör. Om du kör korta sträckor, så är det väldigt onödigt att köpa en ny elbil med stort batteri, typ Tesla. Köp då en med mindre batteri, typ Nissan Leaf.

Det finns dock ett scenario där bensinbilen potentiellt är ett bättre alternativ än en elbil och det är om du får för dig att leasa eller köpa en ny elbil några år efter att du precis köpte eller leasade en elbil. Då har du släppt ut massvis med utsläpp vid produktion helt i onödan, speciellt om du kör som en genomsnittssvensk. Därför är leasing av elbil ett av de sämsta köpen, utsläppsmässigt, som du kan göra. För målet är inte att ha fler bilar på våra vägar, utan att använda de som finns resurseffektivt. En ny bensinbil är otroligt dåligt, en ny elbil, beroende på användning är också dåligt. Faktum är att bilars livslängd är väldigt korta och det är något som förbises i diskussionerna. Så om du inte kör otroligt mycket och måste ha bil, så ska du inte köpa en ny bil alls och om du köper bilar var 3-5 år, ja då hjälper du ingen alls. Punkt.

– Kör du bil som genomsnittssvensken på cirka 1225 mil per år eller mer, kör hela din familj hela tiden och inte har några andra alternativ så som att ta kollektivtrafiken, cykeln, gå och verkligen behöver en ny bil då din gamla ruttnat ihop helt och inte går att reparera (för det är att föredra att man reparerar bilen), ja då är det som sagt bästa att köpa en second hand elbil, beroende på hur långa körsträckor du kör, eller en second hand bensinbil. Med tanke på alla onödiga nya bilköps som görs varje år och speciellt alla privata Teslor som folk köpt i onödan så finns det en gigantiskt second hand marknad. Det du gör då är att inte bidra till tillverkningen av fler bilar i onödan och bidrar inte till utsläpp vid produktionen. Här behöver du också stå upp och kräva av politikerna att ta de nödvändiga stegen där du bor för att förbättra kollektivtrafiken, cykelbanorna, gångstråken och planerar staden bättre så att du inte förblir onödigt beroende av bil.

– Kör du bil som genomsnittssvensken på cirka 1225 mil per år, sitter ofta ensam i den och har andra alternativ såsom att ta kollektivtrafiken, cykeln och gå, då är det sämsta du kan göra är att köpa en ny elbil/bensinbil eller en second hand bil. Då är det dags att ta de andra alternativen som finns och använda sig av bilpool, samåka med någon som har bil eller låna/hyra bil när du verkligen behöver bilen. I genomsnitt betalar svensken 48´000 kr för sin bil per år, åker genomsnitt 5 km per sträcka, spenderar i genomsnitt 15-35 min i bilköer per dag[5] (beroende på stad), sitter 1,2 personer i bilen[6] och har en bil som står still 95% av tiden. Det är dyrt, inneffektivt och ohälsosamt. Dessutom finns rapporter som visar på att 112´000 av 352´000 bilister i enbart Stockholm skulle kunna ta cykeln till jobbet på under 30 min[7]. Lathet är ingen ursäkt för ohållbart beteende och jag hoppas innerligt att det inte är någon teslaägare bland dessa potentiella cyklister.

Slutsatsen är helt enkelt att bilen är ett problem och vi gjort oss beroende av den. Det är också ett problem att man lyfter upp ett mindre problematiskt alternativ som lösningen på ett problem utan att gå till botten med problemet. Det går, men då måste vi ta ett samlat krafttag kring frågan istället för att Green Washa oss själva mot ett påstått quickfix som är en ny elbil eller ny bensinbil. Det krävs självklart fler incitament i allt detta och det är dags för alla som reser hållbart och vill resa hållbart att belönas för att ta kollektivtrafiken, cyklar eller gå till fots. Reseavdragen i jobbet måste incitamentväxlas från bil till kollektivtrafik, cykel och gång. Bilen måste fasas ut där det går och de befintliga bilarna som finns måste nyttjas mer resurseffektivt av de i behov av den. Allt annat är att bromsa trafikflödet för kollektivtrafikanter och en potentiell utbyggnad av kollektivtrafiken, cykel och gångstråken. Det är inte fler bilar som räddar människoliv, förbättrar luftkvaliteten, bullret och skapar mer utrymmen för människor, utan färre.

 

Robin Al-Salehi, Hållbarhetsförvaltare på Hemsö Fastighets AB

Källor:

  1. [1] https://www.aktuellhallbarhet.se/2017-rekordar-nybilsforsaljningen-bensinbilar-stod-90-procent/
  2. [2] https://qz.com/1154591/mit-researchers-have-developed-a-new-algorithm-for-cars-that-could-halve-congestion/
  3. [3] https://www.amnesty.org/en/latest/news/2017/09/the-dark-side-of-electric-cars-exploitative-labor-practices/
  4. [4] https://www.nyteknik.se/fordon/stora-utslapp-fran-elbilarnas-batterier-6851761
  5. [5] http://teknikensvarld.se/sa-lange-sitter-du-i-bilko-varje-ar-283080/
  6. [6] http://www.wwf.se/naturvaktarna/spn/sid%20transport/pdf%20trp/TRANSPORTER_fakta.pdf
  7. [7] https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/100-000-bilpendlare-i-stockholm-skulle-kunna-cykla-i-stallet
3 kommentarer Lägg till din
  1. Så klokt!
    Det som måste till är en skatteväxling till förmån för kollektivtrafik. Jag bor 17 km utanför en stad i Norrland och måste faktiskt ha bil då kollektivtrafiken är begränsad. Då kollektivtrafiken är så begränsad så leder det till att de allra flesta har bil – och de flesta tänker som jag – att varje extra resa är marginalkostnaden, dvs försäkring och kapitalförlust har jag oavsett hur mycket jag kör bilen (naturligtvis kommer det steg i försäkringen och snabbare värdeminskning, men den är marginell, speciellt om jag har för avsikt att reparera och köra min 10 år gamla bil så länge som möjligt). Då kostar 17 km med bil – som jag kan göra närsomhelst – ca 17 kr, dvs kostnaden för drivmedlet. Bussbiljetten för samma resa kostar 44 kr och idag har jag 7 turer på vardagar att välja på i vardera riktning…på lördagar en i vardera riktning och på söndagar endast en i ena riktningen. Om staten skatteväxlade så att min bilresa blev dubbelt så dyr och för den intäkten till att minska kostnaderna för kollektivtrafiken – så kan de sänka priset på bussbiljetten – och då skulle fler åka, det skulle bli större underlag för fler bussresor och då skulle turtätheten kunna öka – och att åka buss är oerhört skönt, jag kan rensa mailen t ex. Men det blir ramaskri bland oss väljare varje gång det diskuteras. Ramaskriet över flygskatten var detsamma – för min del var jag irriterad på att den var så låg att det inte skulle få någon som helst påverkan på flygandet. Därför behövs blocköverskridande överenskommelse för klimatets skull.

    Sen ifrågasätter jag varför man alltid måste träffas fysiskt i arbetet, de flesta av oss uppger att vi ändå vill ha våra egna cellkontor där vi får jobba i fred – och varför går inte Samhällsbyggarna före och ALLTID erbjuder sina seminarier, morgonmöten och utbildningar via nätet, så att jag inte behöver belasta klimatet med resan från Norrland till Stockholm? Jag har mitt kontor hemma i min dotters fd sovrum eftersom hon flyttat hemifrån – ett rum som skulle nyttjas över julhelger och annars stå tomt annars.. Jag har skypemöten, telefonmöten med andra konsulter och kollegor då och då… Det jag saknar är sällskapet vid kaffekoppen – men det kan man lösa med precis som du säger – att vi har mötesplatser i hemmamiljön – jag måste ju inte träffa andra med samma arbete som jag, utan det kan vara mycket mer givande att träffa människor över kaffekoppen som jobbar med något helt annat. Och om vi jobbade hemifrån åtminstone några dagar/vecka så skulle vi inte ha hela fastighetsbeståndet tomt halva dygnet utan arbetsgivarna skulle kanske kunna gå ner till t ex 30% av sitt ytbehov – för om bilen är ett stort problem för vårt klimat så är ju fastigheter och byggindustrin en annan väldigt stor orsak till klimatförändringarna. Anta att vi fimpar 70% av våra kontorsytor – vad skulle inte det bidra till klimatet med? Hur mycket skulle det minska bilresandet om vi (som egentligen kan arbeta var som helst om vi bara har en internetuppkoppling) bara åker till kontoret två dagar i veckan när vår chef har sagt att just då ska vår arbetsgrupp vara på plats? Övriga dagar skypar dessa anställda med sina kollegor när de har behov… arbetet utförs i bostaden som normalt är tom dagtid då barnen är på förskola, skola och fritids… Precis som den bil som aldrig byggs är den mest miljövänliga bilen så är det likadant med den kvadratmeter kontor eller bostad som vi aldrig bygger. Det vore en utmaning för vår bransch.

    För de anställda så skulle det innebära allt mellan 30-120 minuter om dagen som de kan använda till träning, återhämtning, matlagning, odling av närproducerad mat istället för att sitta i bilköer… För min del innebär det att jag har kontoret fem meter från köket, på landet med en panoramautsikt över sjön och fjällen utanför mitt fönster. Majoriteten av svenskarna drömmer om ett eget hus på landet – men det vi bygger är flerbostadshus i städerna därför att ”det är där jobben finns”. Men många av jobben behöver inte finnas där – många av jobben kan lika gärna finnas i byn utanför Flen, Falun eller Luleå eller i dessa städer – och om människorna tog sina jobb och flyttade dit där de verkligen vill bo då skulle vi få underlag för service på de mindre orterna också.

    Anne-Katrin Ångnell
    Ledamot i Samhällsbyggarnas Landsbygdssektion

Lämna ett svar till Klas Amvall Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.