FNs internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor inföll i onsdags den 25 november. Tyvärr har det undgått stora delar av den svenska befolkningen då svensk media valde att inte uppmärksamma dagen eller kampanjen Orange the World. Medias frånvaro uppmärksammades under måndagen av Carina Bergfeldt på Aftonbladet då hon även nämner hur dagen benämnts som en ”låtsatshögtid”.
”Det råder en uppfattning om Sverige som ett jämställt land”
I Sverige dör i snitt en kvinna var tjugonde dag som konsekvens av våld i en nära relation. Globalt sett har en på tre kvinnor under sin livstid utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. Det råder inga tveksamheter kring att våldet mot kvinnor och flickor är utbrett och ett stort samhällsproblem. För att uppmärksamma detta har FNs generalsekreterare Ban-Ki Moon initierat kampanjen Say No Unite – Orange the World där den 25 november utgör höjdpunkten för arbetet. Som en del av kampanjen Orange the World – 16 Days of Activism lyser kända byggnader runtom i världen i orange som symboliserar en ljus framtid fri från våld. Tidigare år har bland annat Empire State Building och Pyramiderna i Egypten deltagit. I år färgades Niagrafallen och Triumfbågen tillsammans med många fler i orange. Även Sverige deltog för första gången i kampanjen Orange the World på initiativ av UN Women nationell kommitté Sverige då Globen, Tele2 Arena, Fotografiska, Hötorgshusen och Scandinavium lös i kampanjens färger. Därutöver hölls en paneldebatt med bland annat jämställdhetsminister Åsa Regnér på Sveriges Riksdag.
Den 25 november och kampanjen har uppmärksammats internationellt av media och inflytelserika tidningar så som brittiska The Guardian, franska Le Monde och amerikanska Forbes. Det utbredda våldet mot kvinnor och flickor har diskuterats och ifrågasatts i relation till förebyggande arbete och rättsprocesser. Men i Sverige var det tyst.
Enligt Brå (Brottsförebyggande Rådet) polisanmäldes i Sverige under år 2014, 20 300 sexualbrott varav endast 1 170 anmälningar ledde till en fällande dom. Det skall också påpekas att mörkertalet är stort. Av de som misstänks för sexualbrott är 98 procent män. Det är även främst män som anmäls vid misshandel av kvinnor. Under 2014 gjordes 28 500 anmälningar, vilket även innebär en ökning med 5 procent jämfört med föregående år. Samtidigt har kvinnojourer runtom i landet inte längre kapacitet nog att ta hand om alla kvinnor som söker sig dit. Men ändå var det tyst.
Statistik kan vara svårtillgängligt, men det är viktigt att komma ihåg att bakom varje siffra finns en människa. Det är inte heller en fråga som endast rör kvinnor, då majoriteten av gärningsmännen är män. Det föreligger således en tydlig samhällsproblematik.
Det råder en uppfattning om Sverige som ett jämställt land. Men trots att vi i jämförelse med andra länder kan anses framstående är sanningen att vi fortfarande har en lång väg att gå.
När en kvinna dör var tjugonde dag som konsekvens av våld i nära relation kan vi inte kalla oss jämställda. När FNs dag för avskaffandet av våld mot kvinnor passerar obemärkt förbi, kan vi inte heller kalla oss jämställda. Vad mer krävs för att en dag som denna inte ska klassificeras som en ”låtsatshögtid”?
Jacqueline Hellstedt
UN Women nationell kommitté Sverige