Förra månaden var min man och jag var ute och köpte julklappar och väntade på hjälp i en affär med en kölapp i handen. Då säger min man till mig: ”Det är nog en av dina vänner där borta.” Jag vänder mig om och där står en böjd man med toppluvan djupt ned dragen i pannan och försöker ge mig sin nummerlapp. Vi kände igen honom mycket avlägset. Han och hans fru hade bestämt sig för för att inte vänta mer, men innan de gick vill han ge mig sin lapp. Han ser inte ut som någon fotomodell utan så där underbar och han känner sig självklar precis som den han är. Sådana hjältar har jag sparat på genom livet och bytt ut dem allteftersom livet går. De brukar vara fem stycken samtidigt. Förebilder skulle många kalla dem. Gemensamt för mina hjältar är att de har följt sin egen kompass och står för det. På mellanstadiet var det en president, forskare, lärare och ett par släktingar. Med tiden har det bland annat bytts ut mot presidentens fru och en konstnär
Jag träffade en Chilensk arkitekt som vann Göteborgs hållbarhets pris i år 2017. Han hade så sköna svar när vi i publiken bara såg hinder för innovativa lösningar på vårt samhälles problem. Ett svar han gav var att för mycket framgång hämmar behovet av kreativitet. Firman han arbetade på hade också som filosofi att erfarenhet lär dig begränsningar som hämmar din kreativitet. Detta är något min omgivning brukar definiera precis tvärt om. Bäst var nog hans definition på hållbarhet som balansen mellan önskan och behov. ”Önskan driver utveckling, men måste balanseras av våra behov.” förklarade han. Sammanfattningsvis sa han: ”Hållbarhet är hur man hanterar framgång.”
Han vågar säga det han tror på, istället för det som förväntas av honom. Jag blir avundsjuk.
Ni är många som är mina förebilder. Ett innerligt tack för ni inspirerar mig.
