I PBL 8 kap. 1§ står det att en byggnad ska var lämplig för sitt ändamål, ha en god form-, färg- och materialverkan och vara tillgänglig och användbar för personer med nedsatt rörelse-eller orienteringsförmåga. Många tycker att kraven är för hårda och utgör stora begränsningar. Andra tycker att det är jättebra, för hur skulle staden annars se ut? Mitt svar på den frågan är; kanske skulle Sverige se ut som ett villaområde i Austin.
Jag har gått och åkt runt en del i Austin vid det här laget och något som verkligen står ut är husen som skiljer sig markant från varandra. Husen är målade i olika färger (många gånger skrikande pastellfärger), för hur annars ska man hitta hem till sitt hus? Husens estetik visar sig dock på ett ännu bredare spektrum då vissa ser ut som övergivna och nedgångna skjul och andra är moderna herrgårdshus. Självklart beror det på vilket område du rör dig i, men oavsett område vilket område du befinner dig i kan du finna ett ruckel bredvid ett nybygge.
Något som kan tyckas vara ganska roligt är att alla städer i Texas är väldigt snarlika. När vi åkte genom Houston kunde vi lika gärna har varit i Austin eftersom vi kände igen många byggnader. Allt ser likadant ut och det är jättetråkigt att titta på efter ett tag. De älskar skyskrapor iklädda i glas i olika nyanser. Mitt i staden hittar man dock också de klassiska amerikanska tegelhusen med vita dekorer och pelare som tillhör olika juridiska firmor. Jag antar att de är väldigt dyra, att de är tilldelade av staten eller att de ska agera som något slags igenkänningstecken eftersom de enda som äger dessa vackra hus är staten eller typ advokatbyråer.
Jag måste erkänna att jag gillar att USA tillåter konstruktion av skyskrapor, eftersom det är något jag skulle vilja se mer av i Stockholm. Självklart uppskattar jag hur mysig och vackert Stockholm är, men vi behöver skapa mer yta utan att sprida ut staden ytterligre. Att bredda staden ökar bara pendlingsavstånden och jag tycker redan att pendlingsavstånden är tillräckliga. Självklart är det viktigt med alternativ, men möjligheterna är otroligt begränsade. Antingen måste du köpa dig nära staden, eller så måste du vänta väldigt många år i en bostadskö.
I Austin gäller självklart konceptet ”köpa dig nära staden”, vare sig det är i en bostad med hög hyra eller om du köper din bostad. Här är det dock en fördel att vara hyresgäst, vilket är anledningen till varför de avtalar om hyreskontrakt på minst ett år utan rätt till uppsägning. Det finns ett mycket högre utbud än efterfrågan (generellt), tyvärr är inte utbudet så mycket att skryta om med tanke på att man kan få betala lika mycket för en lägenhet med låg standard som en lägenhet med hög standard. Det senare gäller framförallt på West Campus där hyresvärdarna vet att studenter kommer att vilja bo i deras lägenheter oavsett hur låg standarden är.
Allt som allt tycker jag nog om att man ifrågasätter människors idéer att bygga och måla om sina hus. Det är inte direkt tilltalande att röra sig i ett område där man på ena sidan ser ett vitt, vackert herrgårdshus och där man på andra sidan ser en rosa enrummare. Jag tycker att det är bra att man kan få in alla typer av husstorlekar på en och samma gata, men lite enhetlighet eller gradvis övergång hade inte skadat.
Kimberly Olsson