När man tjänar lite pengar och bor fem trappor upp utan hiss, köper man endast mat för dagen som man orkar bära hem. Man köper t.ex den billigaste och minsta diskmedelsplastflaskan som sedan, med allt annat som kommer i portionsförpackningar för kvällens middag, staplas i en hög.
I affären står jag och funderar om jag ska välja mellan nedsatt pris på frukt o grönt inlindat i cling-wrap och frigolit eller att butiken troligtvis kastar bort de övermogna varorna vid dagens slut. Jag har tagit mod till mig att vid kassan riva bort extra förpackningarna och med gester försökt visa att det inte behövs, jag vill inte ha hem det, varje frukt behöver inte sån extrem skyddsutrustning, bara för att sedan se att kassören slänger det i soporna i alla fall.
Jag mår dåligt av mitt konsumentliv och vi är så många som lever ohållbart. Är det mest av brist på ekonomi eller kanske mest av uppgivenhet? Vi som konsumenter bär ansvaret men är vi konsumenter även produkter av vad som tillverkas till vår fördel? Vare sig man vill eller inte leva med oförskämd slöseri finns det gott om tillverkare som tjänar på oss som inte riktigt har ett val.
Jag orkar inte leva i ett samhälle där återvinning inte tänks om. Jag måste hitta ett sätt att kommunicera detta problem för att hitta akuta lösningar, som de där surfkillarna som plockar plast från havsbottnen och startat ett eget företag på det. Men jag stannar aldrig tillräckligt länge någonstans för att starta hållbara projekt och jag kan inte ens komma hem till Sverige, hem till Stockholm för att jag har och kommer aldrig ha råd till bostad eller ens hitta en hyresrätt.
Jag har blivit en ofrivillig outsider med basal överlevnadsstrategi för dagen. Och i denna överlevnads strategi ingår kaffe med mjölk, flingor med mjölk, ett glas kall mjölk. Jag tänker som en halvutbildad men önsketänkande världsmedveten svensk att Tetra Pak måste kunna se till att deras Pak recykleras i varje land som den säljs. Är inte det något de har råd att ta hänsyn till? Eller är det jag som ska sluta dricka mjölk.
Jo, jag borde nog även ta hänsyn till korna.
Bild och text Miya Cuzner, uppväxt i Sverige och Kanada och nu boende i Macau, Kina.