Innan jag åkte hem från USA, bilade jag och min partner från Austin i Texas enda upp till San Fransisco. Han ville se Golden Gate Bridge och jag ville till California. Vi började vår resa i Austin med ett försenat flyg men som tur var fanns bilen vi hade hyrt kvar ändå eftersom vi hade angett flygnumret till biluthyrningsfirman. Ange ALLTID flygnumret om ni ska hyra bil i anknytning till ett flyg för att vara säkra på att de håller kvar den. Vi var dock lite nervösa över att hyra bilen då vi någon dag innan avfärd läst att man behövde ha ett kreditkort för att kunna hyra bilen, vilket ingen av oss hade. Som tur är, eller i oturen, fungerar svenska bankkort som kreditkort i USA av någon anledning. Jag har ingen aning om varför, men om någon vet så får ni gärna tala om hur och/eller varför det händer. Deras kassor läser av våra bankkort som att det vore kreditkort, vilket betyder att vi inte kan betala med korten som debit om vi så skulle vilja.
Första natten i Austin invigdes med Sushi och en tidig sänggång, eftersom vi dagen därpå skulle åka till San Antonio. Innan sängdags passade vi ändå på att handla lite så att min kära partner fick välja vad han själv ville äta till frukost. På väg in i affären hörde vi hur det smällde till precis intill och min instinkt var att ta tag i min partner och dra honom in i affären så snabbt det bara gick. Jag trodde självfallet att det var någon som sköt. Tack och lov var det bara en blixt som hade slagit ned i taket men eftersom min partner är sjuksköterska på akuten var hans instinkt tvärt emot. Istället för att springa, vill han stanna upp och analyserar situationen för att se att alla är okej. Tack och lov kämpade han inte emot när jag tog tag i honom. Det är ganska obehagligt att min första tanke var att det skulle vara någon form av skjutning, men jag tar hellre det säkra före det osäkra. Många tänker nog ”men det måste ha låtit jättehögt och väldigt likt åska, inte alls som en pistol?”. Det håller jag med om, men många glömmer nog att man kan få tag på vilket vapen som helst, och vissa av dem smäller lika högt om inte högre än åska.
Åter till San Antonio. Staden är känd för ”battle of the Alamo” och ligger ungefär en timme bort från Austin och är en supermysig stad. Något som var väldigt underhållande var när vi letade dagsparkering då priserna varierade allt ifrån $8/dag till $30/dag för att stå mitt i stekheta solen på en öppen asfalterad yta med marginell skillnad i gångavstånd. Det är i ju för sig ett väldigt bra sätt att tjäna pengar på eftersom man normalt sätt inte orkar ta en runda i en stad för att jämföra parkeringspriser innan man till slut bestämmer sig för den man tycker var bäst. I Stockholm gäller väl ungefär samma princip i parkeringsgarage men då får man i alla fall stå under tak och i skugga.
Väl i staden gick vi längst San Antonio River Walk och vi tog också en båttur längst med den. Jag blev faktiskt otroligt imponerad när jag upptäckte att båtarna gick på el eftersom det är väldigt populärt med allt som är bensindrivet i USA. Floden är dessutom 0,5m djup och de kallar den naturlig även om den är konstgjord. Jag tror inte riktigt att de har samma definition av vad som är naturligt rent byggnadsmässigt och vad som är konstgjort. I Sverige är allt som vi människor varit inblandade i att förändra eller anlägga ”konstgjort” eftersom vi har förändrat dess naturliga utseende medan amerikanerna verkar anse att så länge det delvis flödar naturligt vatten genom deras konstruktion så anses det vara naturligt. Missförstå mig rätt, San Antonio River Walk är väldigt mysig men jag kan inte riktigt hålla med om att den är ”naturlig”.
Vi passade på att äta vår pastasallad längs med floden och efter det så tog äventyret slut i San Antonio. Ärligt talat så finns det inte så mycket att göra där på dagen om man inte har checkat in på något trevligt hotell med pool. Vi åkte tillbaka hem till Austin efter att ha gjort små stopp på vägen och passade på att spela tennis för $8/h. En väldigt billig peng om man jämför med Hagaparkens 250kr/h. Tyvärr kan jag inte säga att jag vann matchen, trots att jag kämpat 2 gånger i veckan, i den stekheta solen, under fyra månader. Det visar sig att det är svårt att slå någon som har spelat tennis när de var yngre, även om det inte var under en längre tid och för väldigt länge sedan.
Han fick dock känna på motsvarande sen när vi åkte ut till stallet för att rida. Det är inte lätt att prova på nya grejer eller för det delen gamla grejer. Prövar man på ett nytt jobb så vet man inte hur det ska gå förrän det har gått ett tag och ”detta tag” kommer antagligen att vara superjobbigt. Det ska dock inte hindra en och jag hoppas verkligen att alla kan ta med sig detta. Du kan mycket mer än vad du tror. Tillslut fick jag till en serve som min partner fick anstränga sig att ta emot och tillslut fick han hästen att gå dit han ville. Våga utmana er själva!
Mer om roadtrippen kommer i nästa inlägg!
Kimberly Olsson