För några veckor sedan vann Samverkan Östberga Stockholms stads trygghetspris år 2018. Förra året var det Mitt 127 Skärholmen som vann priset. Jag har förmånen att följa dessa två arbeten och är inte ett dugg förvånad över utmärkelserna. Förutom att det handlar om att försöka skapa trygga och trivsamma boendemiljöer handlar det också om att ge de boende möjligheter till kontroll över det egna vardagslivet samt över bostadsområdets gemensamma resurser.
Men framförallt handlar det om att skapa känslor av gemenskap och sammanhang för de barn och unga som bor i de två stadsdelarna. Jag ska strax utveckla vidare varför jag ser Samverkan Östberga och Mitt 127 Skärholmen som goda exempel och dess aktörer som viktiga samhällsbyggare.
Både Östberga och Skärholmen har under perioder präglats av problem, som att en del barn och unga har känt sig utanför en definierad samhällsgemenskap och därför i vissa fall lockats till det som brukar kallas för osunda nätverk. Det kan handla om allt ifrån löst sammansatta ungdomsgäng till organiserade nätverk med kriminell verksamhet som huvudsyssla. En del pojkar (och i vissa fall också tjejer) hamnar i en tuff tillvaro som emellanåt framkallar det allra värsta: mord. Om detta känner nog de flesta till då det senare uppmärksammas i media. Men frågan är hur det skildras. Sensommaren 2017 skedde ett uppmärksammat mord i Östberga och artikel efter artikel målade upp en laglös stadsdel, eller som Expressen skrev den 29 september 2017: ”Området som gud glömde”. Bostadsområdet Östbergahöjden beskrevs på ett sätt som nästintill förde tankarna till vissa områden i Belfast eller en favela i Rio de Janeiro.
Sedan 1990-talet har det både i Östberga och Skärholmen gjorts olika försök att motverka den utveckling som i dagligt tal kallas för segregation. Resultaten har varit blandade och ett problem som jag tycker mig se i min mångåriga forskning om integrationssträvande projekt (alltså projekt som riktats mot specifika bostadsområden i syfte att bryta ett identifierat utanförskap) är den styrning som ofta kommer både ovanifrån och utifrån. Med det menas att även om de boende i ett bostadsområde står i fokus utifrån olika aspekter så har det operativa och övergripande ansvaret ofta legat hos den grupp som jag ser som ”professionella integratörer”. Alltså människor som har ”integration” som yrke och jobbar kanske ett par år i ett område för att sedan åka vidare till nästa projekt i ett annat område. Därmed inte sagt att detta är fel men ganska ofta blir det lite skevt när aktörer utifrån ska leda och främja social förändring och verka för egenmakt, eller empowerment som det också kallas för, i ett bostadsområde. Hur skulle ni själva känna om det en dag kom aktörer utifrån med en ”vi vet vad ni behöver”-inställning?
När det gäller Samverkan Östberga och Mitt 127 Skärholmen kommer styrningen (och kraften) inifrån och båda fallen präglas av en tydlig ”vi vet vad vi behöver”-inställning och det är just det som är nyckeln till framgången. Det handlar framförallt om hur aktörer som Lamin, Salim, Mariana, Robert, Jorge i Östberga och Aseffa, Atakan, Naziha, Eva i Skärholmen bidrar till något som egentligen inte borde vara så invecklat: Att ge barn och unga verktyg att själva påverka sin närmiljö och sin livssituation. I både Östberga och Skärholmen är olika ledarskapsutbildningar, utifrån mottot ”av unga för unga”, ett centralt inslag i verksamheten. Det handlar om att unga leder yngre och när de yngre blir lite äldre kan de själva leda yngre och på så sätt skapas positiva ringar på vatten-effekter i form av ökat självförtroende hos de unga men också en ökad känsla av ansvar, gemenskap och sammanhang. Det här innebär inte per automatik att alla problem försvinner som i ett trollslag men risken att hamna i osunda nätverk minskar avsevärt.
Det som händer just nu i Östberga och Skärholmen är att unga vuxna ges möjlighet att ta plats i det pågående samhällsbygget, och inte bara på ett hörn utan på riktigt. Låt mig avsluta detta blogginlägg med ett exempel från Skärholmen. Inom ramen för stadsutvecklingsprojektet Fokus Skärholmen planeras omkring 4000–5000 nya bostäder i Skärholmens stadsdelsområde (Bredäng, Sätra, Skärholmen och Vårberg) de kommande tio åren. I detta omfattande stadsutvecklingsprojekt är aktörer från Mitt 127, med Aseffa i spetsen, i allra högsta grad delaktiga i det pågående förändringsarbetet. Under en period var exempelvis Aseffa mentor till VD: n på JM bygg och flera unga vuxna från Mitt 127 sitter idag med i centrumledningen och ges därmed reella möjligheter att påverka och forma ett av Storstockholms allra största köpcentrum, eller SKHLM som det också kallas för. Googla på Samverkan Östberga eller Mitt 127 Skärholmen och läs mer om dessa samhällsbyggare. De är värda all uppmärksamhet!
Jonas Lindström, fil. dr. i sociologi och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola.
Photo by Marina Vitale on Unsplash