Som barn har man en omedelbar intuition om vad som är viktigt. Man ska vara snäll mot djuren, hjälpa fattiga i andra länder, skapa fred på jorden och ta hand om varandra. Alla människor är lika mycket värda. I takt med att man blir vuxen så kompliceras den bilden. Man lär sig att fattigdom är en produkt av politik, regelverk, ekonomiska styrmedel och andra byråkratiska termer. Att det inte är så enkelt. Att förändring tar tid. Att alla inte kan göra allt.
Därför är det befriande med personer som Greta Thunberg. En person som rakryggad säger som det är, utan att linda in det. Hon påminner oss om vad som är viktigt. Vi fortsätter skylla på att det är komplext, men vi mistar oss: Greta Thunberg är inte naiv. Hennes budskap förhåller sig till en vetenskaplig verklighet som vi alla måste acceptera. De planetära gränserna existerar, och när vi överskrider dem så hotas livet på jorden.
När man står inför ett hot av denna magnitud är det lätt att bli handlingsförlamad. Man undrar: vad kan jag göra? Gör det egentlig någon skillnad? En vanlig utväg är att peka ansvaret på någon annan än sig själv. Man upplever att det är forskare eller politiker som besitter handlingsförmågan. Sanningen är att vi behöver åstadkomma en radikal samhällsförändring, och denna förändring är bara möjlig om alla bidrar. Samhällsvetare behöver fundera på hur ett nytt samhällssystem kan designas för att vara hållbar. Ledningsgrupper behöver allvarligt ifrågasätta sin fossilberoende affärsmodell, och konstruera nya. Finansanalytiker måste tillämpa en operativ strategi som höjer värdet på gröna investeringar. Influencers måste inspirera oss med älg-safari i Norrland istället för resor till Dubai. Bostadsutvecklare behöver rita och producera energieffektiva bostäder som möjliggör ett hållbart leverne. Kanske till och med ifrågasätta hur det kommer sig att vi producerar så många lägenheter som sedan står tomma? Kan det finnas andra sätt att leva och bo på som spar på våra resurser? Jag tänker mycket på co-working och ställer mig frågande till varför vi ser så få co-living koncept, trots att det både kan vara klimatsmart, roligt och kostnadseffektivt. Jag tror också att vi bostadsaktörer har en roll att spela i att möjliggöra klimatsmart delningsekonomi. Alla behöver inte äga en egen slagborr, om vi utvecklar digitala plattformar för boende som möjliggör delning av resurser. Vi måste våga innovera utöver hemmets fyra väggar.
Hur hör ovan resonemang ihop med ens personliga ansvar? Det är mycket fokus just nu på vad individen kan göra – t.ex. att källsortera och äta vegetariskt. Men vad är meningen med att cykla till jobbet, om jobbet sedan går ut på att tjäna pengar på koldioxidutsläpp? Häri finns en källa till förändring, och är en av anledningarna till att jag startade Studentmanifestet Sverige. I detta manifest, säger vi studenter att vi enbart vill arbeta hos hållbara arbetsgivare. Vi använder vår makt till att skapa förändring hos företag. Vad kan du göra på den plats du spenderar 40 timmar i veckan? Jag vågar svara: Mycket.
Jag uppmuntrar alla att hitta tillbaka till sitt barnasinne och påminna sig om vad som är viktigt. Att ställa sig själv de fundamentala frågorna, som barn så påhittigt tenderar att formulera. Varför har vi företag, till exempel? Vi har företag för att skapa ett bättre samhälle. Företag finansierar vår gemensamma välfärd och utveckling samt erbjuder en plats för samhörighet, personlig utveckling och självklart – lön. och Om det sker på bekostnad av mänsklighetens framtida liv så bör man allvarligt ifrågasätta sitt existensberättigande. Då bidrar man inte till samhällets välfärd.
Jag tror att en stor del av lösningen ligger i innovation. Istället för att fastna i dilemmat mellan att möte en klimatkris eller stoppa all verksamhet, så kan vi välja en tredje väg. Att göra nya saker, på nya sätt. Den tredje vägen är inte enskild för tekniska entreprenörer. Den berör oss alla – från influencer till finansanalytiker. Våga tänk i nya banor – och var med och rädda vår planet!
Iris Vesterberg, Digitalisering & Hållbarhetsansvarig, Blooc & initiativtagare till Studentmanifestet
Iris Vesterberg
Sverige och kanske hela OECD har vantolkat SDG. SDG2 är beroende av SDG1 . SDG kan inte översättas bara med ”hållbarhetsmålen”. SDG betyder ”De hållbara utvecklingsmålen” och är uppställda så att SDG1 och SDG2 står först. Den avgörande faktorn för dessa prioriterade avsikter är mera produktiv jordbruks- och industrialiseringspolitik i afrikanska länder. Naturligtvis är återhållsamhet – att bemanna sig som Torgny Lindgren brukade skriva – i de ca 50 höginkomstländerna nödvändigt för att klara försörjning och miljö/klimat efter 2100.