Ett oväntat möte

Häromdagen, vid ingången till vår veckolunch med Rotary på Sällskapet, gick jag på en gammal bekant, Holger Wästlund! Det var länge sedan senast, men hans fysionomi inbjuder till omedelbar igenkänning, starka ansiktsdrag, långt böljande hårsvall. Han var på väg till ett möte med -38 års män. Vi tog upp en omedelbar konversation och kunde knyta an till än det ena, än det andra, trots avståndet i tiden.

Jag hade ju haft hans pappa, Georg, som professor och läromästare i Brobyggnad på KTH. Dessutom hade jag långt senare intagit pappans chefsstol på CBI, Cement- och BetongInstitutet, som numera ingår i RISE. Holger kunde berätta, att detta varit hans pappas ögonsten, vilket kändes överraskande. Det var väl egentligen inte så märkvärdigt med den verksamheten, att utforska och fördjupa förståelsen av ett mineraliskt konstruktionsmaterial, dess tidiga egenskaper och dess sena, då livslängdens slut kunde anas. Det senare perspektivet är nu det som fångar dagens intresse – hållbarhet betyder oftast ett långt liv, medan tidigare ideal sysslade mera med anpassning och flexibilitet. Jag håller på att tidigare ideal snart får en renässans. Själv blev jag lockad dit för att ändra den något stela bilden av en gravallvarlig forskningsverksamhet – det lyckades väl sisådär – man kan nog hävda, att jag initierade utvecklingen till ett mera marknadsanpassat material, en utveckling som fortgår än idag. Det hindrar inte att det fortfarande finns plats för fördjupning – den som vill ägna sitt liv åt cementkemi, i synnerhet alkaliaktivering av slagg och aska, kan få uppleva en ljus framtid.

Holger kunde berätta om resorna på kontinenten med familjebilen – man var ständigt på väg till nästa bemärkta bro, vilket i längden kändes tjatigt. I ett förött Europa efter andra världskriget fattades det ju knappast studieobjekt. Holgers håg låg mera åt arkitektur, i synnerhet industriarkitektur, ett område som också kunde studeras under uppbyggnad efter krigets styggelse. Här fanns ju rika möjligheter att knyta an till bl a Bauhaus.

Holgers mest bemärkta insats gäller trolleriet. Som Mac Freddy har han roat sin publik, inte bara med illusionskonster utan med underfundig humor och flödande berättarkonst. Är dessa kvaliteter fortsatt i svang?

Bo Göran Hellers, Professor em KTH

Photo by WonHo Sung on Unsplash