När man i affärslivet utvecklar reformerade och nya affärsmodeller brukar man börja med kunden. Vem är kund och vilka preferenser har kunden? På bostadsmarknaden är det näst intill förbjudet att prata om begreppet kund. Detta ”begreppsförbud” kan vara värt en egen mässa då det kan få konsekvenser för hur institutionella system utformas avseende främst hyressättning och olika varianter av social housing. Huvudfrågan är ändå: Hur vill hyresgästen/kunden, bostadsrättshavarna, villaägarna bo? För att lista ut detta tillsätter vi en bred bostadssocial utredning som får stora resurser och ett tydligt mandat att i detalj kartlägga den svenska bostadsmarknaden. Observera att det är kundens perspektiv som gäller. De frågor vi önskar svar på är många och spänner över de flesta typer av ämnesområden.
Med kunden i förarsätet kan vi prata om en bostadsmarknad för alla. Det har många implikationer på uppbyggnaden av institutionella system på nationell nivå. Det vi då sällan eller aldrig diskuterar är hur olika systemen måste vara så att vi kan prata om en bostadsmarknad med reella boendeval för alla – oavsett var man bor. Vi ska fortfarande reda ut förutsättningarna för fungerande bostadsmarknader på tillväxtorterna, men hela Sverige ska med.
Sveriges bostadsmarknad har ett antal särdrag jämfört med andra industrialiserade länder. Påtagligt är politiseringen av upplåtelseformerna där äganderätt är ”höger” och hyresrätt är ”vänster”. Det kan tyckas vara en märklig uppdelning då hyresrätten är den dyraste upplåtelseformen med hög servicenivå samtidigt som hyresgästerna sedan 1970-talet gjort gigantiska förmögenhetsförluster relativt ägarsektorn. Vi kan med fog säga att bostadsmarknadens spelregler med stor kraft och utan explicit formulerade beslut påverkar hushållens ekonomi. Vi kan utan omsvep prata om de ”fattiga och de rika.” De processer som skapar denna uppdelning av befolkningen bör beaktas i en bred parlamentarisk utredning.
Många debattörer avslutar sina analyser med att efterfråga en marknadsbaserad hyressättning. Mycket talar dock för att det vi kan kalla lösning på bostadsproblematiken sitter djupt rotat i ett organisationssverige med en komplex incitamentsstruktur. Därför måste vi lyfta på alla stenar. Det primära rådet är börja med kunden och vad vi kallar en bostadssocial utredning.
De senaste tio åren på den svenska bostadsmarknaden känns som ett vänteläge med många och små aktiviteter inför den ”stora bostadsreformen”! Men det är kanske ett önsketänkande att vi får en bred parlamentarisk utredning som har motiv att arbeta över flera mandatperioder. Då bör vi också se till att mångfalden av intresseorganisationer ges möjlighet att delta i problemformuleringen, den viktigaste delen i ett utredningsarbete, men inte i det operativa utredningsarbetet. Det ställs då stora krav på att de forskare och konsulter som driver utredningsarbetet är metodkunniga och kan arbeta med stor integritet.
Stellan Lundström
Professor i fastighetsekonomi
Foto Philipp Berndt on Unsplash