”Sverige har historiskt varit ett föredöme när det gäller att bereda plats och aktivitet i våra urbana miljöer. Men ingen kan leva på gamla meriter.” Så står det i förordet till skriften Rörelserik stadsutveckling, som Tankesmedjan Movium publicerade i somras i samverkan med Riksidrottsförbundet.
En ny enkätundersökning bland Sveriges kommuner visar att bara 45 procent av kommunerna har gjort en analys av tillgång till idrottsytor i kommunen. Var fjärde kommun svarar att det är brist på lämpliga ytor/mark till anläggningar och idrottsytor. Bara 35 procent av kommunerna har en utvecklingsplan för idrottsanläggningar.
Sverige har under flera år har haft den högsta bostadsbyggnadstakten sedan 1970-talet. 2018 färdigställdes flest lägenheter sedan 1973.
Forskningen visar att så kallade mjuka värden bortses från i planeringsarbetet. Det största inflytandet får alltid det delar som har nyckeltal, som parkeringsplatser till exempel. Social hållbarhet har mycket få nyckeltal eller beräkningsmodeller.
Idrottsytor glöms bort när fokus ligger på att bygga bostäder.
Det riskerar att bygga in segregation och ohälsa när vi egentligen behöver bygga för vår hälsa. Idrotten måste komma med tidigt i kommunernas planering.
På planen eller i hallen spelar det ingen roll vem du gillar eller vad dina föräldrar tjänar. Under idrottens gemensamma regler är vi lika. Idrotten skapar mötesplatser över gränser och social hållbarhet som vårt samhälle behöver – kanske mer än någonsin.
Lägg till att Sverige har Nordens mest inaktiva barn och bara 22 procent av tjejerna och 44 procent av pojkarna i 10–15-åldern når de rekommenderade nivåerna av daglig fysisk aktivitet.
Men för att ge skapa möten, ge sammanhang och rörelseglädje behöver vi någonstans att vara. Det är på planen, i hallen, skaterampen eller spåret som vi kämpar, skrattar och bygger relationer.
Planera för idrott från början.
Foto: Lukas from Pexels