Vår bransch, som många andra, har de senaste åren fått ett allt större fokus på energi och hållbarhet, vilket i många fall inneburit många nya saker att hantera i en redan komplicerad byggprocess. När saker är nya och komplicerade är följden att det ofta upplevs svårt att lyckas genomföra. I nästan vartenda forum lyfts då ”fler krav från myndigheter och/eller beställare” som lösningen på alla våra problem. Om vi bara har lite mer krav och regler att luta oss mot så hoppas vi att vi ska lyckas få till det där svåra så att det blir så bra i slutändan som alla önskar.
Men löser vi verkligen våra utmaningar med fler krav och mer dokumentation? Vi ser hur vi omger oss av allt fler regler, krav, formulär, viten, etc., som skapas med en tanke om att hjälpa oss och skydda oss. Men det leder samtidigt till ett oerhört resurskrävande maskineri för att upprätthålla formalia. Det kan dessutom i vissa fall leda till rena suboptimeringar där vi tyvärr gör sämre lösningar på grund av kravformuleringar som inte passar utan istället gör det dyrare, svårare eller utan det resultat som önskats. Vi behöver bli bättre på att ställa rätt krav och säkerställa att de verifieras och följs upp. För att säkerställa det måste vi klargöra rollerna och vem som tar ansvar för vad genom hela byggprocessen.
Byggherrens roll har förändrats över tiden. I mitten av förra seklet stod byggherren själv för utförandet av nästan allt i kedjan. Eftersom det fanns en upparbetad erfarenhet i organisationen så var man duktig på att beskriva vad som skulle göras. Man var också duktig på att lägga upp arbetet och styra processen för att få det önskade resultatet. Successivt har byggherren dock börjat släppa ifrån sig delar och idag har det förändrats till att många byggherrar främst agerar som affärsutvecklare. Istället köps en stor del av kompetensen in genom konsulter och att tidigt upphandla entreprenörer med funktionsansvar.
Det innebär att branschen idag förväntar sig att en beställarorganisation, som egentligen helt och fullt litar på extern kompetens, ska veta exakt vad de ska kräva av den kompetens de köper in. Det blir solklart en svår uppgift att möta med följd att det blir regelstyrda och formella upphandlingar som kanske inte ens leder till det byggherren egentligen är i behov av.
Branschen präglas av en upphackad kedja där följdkrav ställs i upphandling i varje led, och ansvaret helst skjuts vidare så långt som möjligt. Många gånger avtalas det även om viten så att om någon (annan) gör fel så ska den få betala. Vi är så fokuserade på att skydda oss från de ”onda” att hela systemet formas efter det. Tyvärr så straffar det den stora majoriteten, som vi hoppas, faktiskt vill åstadkomma bra saker och göra schyssta affärer i sund konkurrens.
Om vi ska lyckas ställa om till ett fossilfritt (och ett generellt hållbart) byggande kommer vi som bransch att behöva göra saker annorlunda. Hur ska vi lyckas göra annorlunda, testa nya lösningar och innovera? Att förändra och gå före innebär att utsätta sig för risk. Hur ska risken fördelas och hur finns det incitament att utvärdera och lära av eventuella misstag? Vågar man idag säga ”det här blev inte helt bra, vi kunde ha gjort annorlunda”? Hur ska vi kunna öka tilliten mellan alla parter, istället för att öka avståndet genom att peka på varandra?
Vi vill lyfta upp en diskussion till bordet om hur alla led i kedjan ska kunna göra ett bra jobb, med lönsamma affärer i alla led, som inte bygger på att skylla på någon annan eller gömma sig bakom kravställningar och viten. Men för att lyckas ena många parter till att jobba tillsammans som ett team och lära av sina misstag krävs tillit, något som många gånger saknas idag. Och tillit är inte så enkelt att bara skapa. Det är inte heller något som man kan skriva in i ett avtal och förvänta sig att få.
Därför vill vi bjuda in till ett fortsatt samtal om hur vi vill se att framtidens värdekedja i bygg- och fastighetsbranschen kan se ut. Första steget tar vi på vårt frukostseminarium den 14/11 om byggherrens roll i förändring, välkomna!
Samhällsbyggarnas sektion Miljö och hållbar utveckling genom
Térèse Kuldkepp, Incoord
Photo by Anton Ivanchenko on Unsplash
Hur ska risken fördelas? Hur ska vi kunna öka tilliten mellan alla parter?
Om man svarar på de här två frågorna lyfter man upp hela byggprocessen.
Riktigt intressant!
Mycket bra initiativ. Problembilden gäller inte bara byggbranschen utan hela vårt samhälle idag. Kravställande är nödvändigt och bra men det har på många områden redan gått för långt. För många och specifika krav begränsar eller t o m utesluter i praktiken möjligherna till bra lösningar och kostar enorma pengar. Övertron på administrativa lösningar och krav måste nyanseras!