En lantmätare som bergmästare, Jan-Olof Hedström L-64

Aldrig förut hade en lantmätare utnämnts av regeringen till bergmästare, men 1997 hände det. Uppdraget hade förut regelmässigt anförtrotts åt bergsingenjörer.

KTH lade grunden

Med all respekt för den kunskap i geologi som KTH-L gett så var det inte den som gav mig modet att ge mig i kast med uppgiften. Men den kunskapen var bra att ha för att kunna förstå något av geologernas värld.

Och det var inte heller kunskapen i fastighetsrätt som vägde tyngst. Denna och de juridiska ämnena i övrigt på KTH var naturligtvis mycket viktiga som en del av vad mitt uppdrag krävde. Jag såg faktiskt ganska snart i Bergsstatens arkiv att mina företrädare bergsingenjörerna hade kunnat ha mycket nytta av kunskap i juridik.

Men KTH gav ju så mycket mer: fysisk planering och annan samhällsplanering för ändrad markanvändning, företags- och nationalekonomi och till och med matematik i olika skepnader. Där hade jag fått grunden till ett brett intresse och engagemang i varierande samhällsområden. Det var viktigt. Jag visste så mycket att jag inte visste allt, men tillräckligt för att kunna söka vidare när jag som bergmästare behövde den bästa kunskapen i Sverige. Inga problemområden var främmande.

Mitt i ett rengärde

Som förrättningslantmätare och sammanträdesledare

Som bergmästare gjorde jag snart upptäckten att min tid för flera år sedan som förrättningslantmätare kom till nytta då och då. Markanvisning enligt minerallagen har i mångt och mycket fastighetsbildningslagen som förebild. Det kunde handla om tvångsregler, medverkan av gode män, ändamålsenligt avgränsat område, förrättningskarta och utmärkning, ersättningar, psykologin vid förrättningssammanträdet mm mm. Detta var härligt att få återupptäcka.

 

Som länsråd och t f landshövding med ansvar för sammanvägning av motstridiga intressen

Före tiden som bergmästare hade jag som länsråd och t f landshövdingiett par längre perioder ofta haft att internt ta ansvar för sammanvägning av motstridiga intressen samt att externt förklara samhällsbeslut. Jag hade då blivit klar över hur viktigt det är att kunna inge förtroende till exempel i offentliga möten med heta känslor. Men det hade också visat sig hur viktigt det är att kunna möta en enskild person som anser sig orättfärdigt drabbad av samhället. – Uppgiften att i Regeringskansliet leda en granskning i tur och ordning av hur fem andra länsstyrelser sköter sin uppgift och rapportera detta till ministern gav en ovärderlig erfarenhet av en riktigt skarp uppgift.

 

Som bergmästare med nationellt ansvar för minerallagen

Minerallagen är inte sällan kontroversiell, men det kan ju också fastighetslagarna vara. Att försöka åstadkomma tilltro till reglerna har för mig alltid varit viktigt. Även hos lagstiftaren själv – det vill säga i riksdagen – behövdes regelbundet djupdykningar i rättsreglerna. Vart fjärde år, när valtemperaturen började stiga så smått, ifrågasattes nämligen någon bestämmelse i minerallagstiftningen. Både i media och i politiska församlingar ja ända upp på nationell nivå behövde man veta mer om lagens innehåll, en viktig kunskap för både beslut och debatt och till och med för förslag om lagändringar. Uppgiften att bistå härvidlag satte jag alltid högt i min arbetslista, ibland inbjöds jag och ibland erbjöd jag mig själv.

Prospektering efter mineral är ett ”angeläget allmänt intresse” enligt ordalydelsen i Regeringsformen. Därför finns regler som uttrycker när och hur detta intresse ska gå före motstående enskilda intressen. Men i arbetet ska Bergsstaten naturligtvis vara opartisk och pröva allt enligt gällande lagar utan att eftersätta andra intressen. Rollen är alltså en känslig balansgång som måste förvaltas med omdöme.

Informera är en viktig samhällsuppgift

 

Varför blev jag bergmästare?

Jag vet inte. Men jag är glad att jag svarade ja när jag fick frågan. Jag lockades av att få leda en gammal organisation med en viktig uppgift i samhället men i starkt behov av förnyelse. Det stod klart från första stund att mycket behövde förändras, till och med myndighetens syn på sig själv och på omvärlden för att inte tala om arbetsmetoderna.

Det är inte självklart för alla människor att vårt samhälle behöver gruvor för att vi ska kunna ha metaller. Kanske OK till gruvor i princip men inte nära mig. NIMBY (not in my backyard) är ett fenomen som jag ofta har mött.

Ett par månader efter min start kallades jag till Urshult i Tingsryds kommun för att stå till svars för ett undersökningstillstånd som min företrädare beviljat. När jag svängde in på P-platsen vid församlingshemmet möttes jag av polisen. Folk var i uppror. Några satt med tårar i ögonen över att bygden skulle förstöras. Det förhatliga beslutet var förstorat till A1-format och uppsatt i den kyrkliga lokalens fond med ett brett svart band runt om.

Kampanjer av olika slag mot gruvor har blossat upp av och till. Till Österlen i Skåne var jag inbjuden för att förklara. Jag möttes av affischer i många vägskäl med budskapet ”Inga gruvor på Österlen”. En hel dag var jag gäst där för att bli informerad om Österlens kvalitéer. Det var en mycket trevlig dag och bra samtal med inflytelserika markägare. Och det gick nog faktiskt att på något sätt utan folkstorm förklara vad undersökning är och inte är. Det hela gav ekon i radio, TV och många media så klart.

Iområden där gruvbrytning är eller har varit en del av bygdens liv i många år var inställningen till nya tillstånd helt annorlunda, man kan säga mer nykter. Inom Leksands kommun, där det nu är många årtionden sedan sista gruvan lades ned, hade en ansökan om undersökningstillstånd vållat frågor. Jag och en medarbetare nappade på en ide om ett offentligt kvällsmöte. Där berättade vi om hur det hela kommer att prövas före beslut. Den dominerande frågan var till sist ungefär så här. ”Det undersöks och undersöks. Vi får brev då och då om nya undersökningar. Men när vågar vi hoppas att det blir en gruva?”

När jag efter 13 år som bergmästare hade gått i pension firade Bergsstaten sin 375-åriga existens. Som en final fick jag uppdraget att skriva myndighetens historik. Boken blev på nära 100 sidor och illustrerades ambitiöst. Titeln är ”Bergsstaten 375 år, …igenom gode Ordningar och flitigt upseende…”

 

 

 

 

 

 

Bergsstatens jubileumsbok

 

janolof.hedstrom@gmail.com
20190410