Bakgrund
Redan tre år efter min examen åkte jag till Tanzania, där jag arbetade som volontär i fredskåren Jag har under min yrkeskarriär arbetar och bott i omgångar utomlands, företrädelsevis i Afrika, där jag bott i mer än tio år i tre olika länder.
Sammantaget har det har under mitt yrkesverksamma liv blivit många olika insatser utomlands. Men jag har valt att beskriva de svenska lantmäteriinsatserna i Zambia, som jag varit inblandad i.
Zambia var en av Storbritanniens kolonier. Den offentliga administrationen i Zambias sköttes under kolonialtiden huvudsakligen av personal utsänd från UK. Efter frigörelsen 1964 trappade den förra kolonialmakten ner sitt personalbistånd. Ledande tjänster blev vakanta utan att man kunde fylla dem med kompetent lokal personal. Man tvingades då uppvakta olika biståndsgivare.
Tidiga svenska insatser.
Svenskt bistånd till Zambia inleddes på allvar 1969 då SIDA inrättade ett biståndskontor i Lusaka med en klar inriktning mot att stödja utvecklingen av den zambiska landsbygden. Bistånd hade redan då under flera år givits av svenska jordbruksinstruktörer i form av fredskårister, som instruerade de ovana jordbrukarna huvudsakligen i så kallade ”Settlement Schemes”.
Men Zambia hade också brist på landsbygdsplanerare, som skulle svara för den storskaliga planeringen av landsbygden, att planera och driva s.k. Settlement Schemes, bedöma områden för olika grödor, planera lämpliga vägar m. m. Man behövde rekrytera chefer för sina planeringsenheter i de olika provinserna. SIDA föreslog då, att man skulle rekrytera svenska lantmätare för att fylla dessa poster. Detta mottogs med en viss misstro av de zambiska myndigheterna, då man kände till de engelska lantmätarna, som nästan bara hade en teknisk utbildning och inte den utbildning i de jord- och skogbruksnära ämnen, som de svenska lantmätarna hade. Man blev tvungen att översätta den svenska utbildningsplanen för svenska lantmätare innan man kunde välkomna den förste som chef för Kabwe kontoret, Boo Lilje. Sedan följde ett antal svenska lantmätare på liknande poster. Det visade sig, att den utbildning de svenska lantmätarna fått på KTH väl lämpade sig för planering av den zambiska landsbygden.
Survey Department
På Survey Department uppstod mycket snart efter 1964 vakanser på de högre posterna. Man kunde inte fylla dessa med kompetent lokal personal. Men Zambia hade ingen egen utbildning av lantmätare, utan man sände utvalda kandidater som avslutat gymnasieutbildningen till UK där de skulle utbilda sig till lantmätare. I många fall misslyckades dessa kandidater att fullfölja studierna, ofta beroende på den otillräckliga grundutbildning man fått i hemlandet.
SIDA lyckades rekrytera en erfaren svensk lantmätare, Lars Åhstrand, som under ett par år under mitten av sjuttiotalet tjänstgjorde som biträdande generaldirektör på Survey Department med ansvar för katasteravdelningen (fastighetsavdelningen). Förutom skötseln av denna avdelning, lyckades Åhstrand övertala SIDA att rekrytera en mycket kompetent fotogrammetriker, Ajmal Malik – utbildad i Kenya och Schweiz .Denne lyckades få igång kartverksamheten, som legat i dvala under en tid. Men produktionen inom myndigheten förblev ändå mycket låg. Man hade fortfarande för få anställda och hade ej resurser att modernisera verksamheten.
SIDA´s landsbygdsbyrå observerade bristen på relevant kartmaterial för många av mottagarländerna och speciellt för Zambia och önskade få till stånd ett samarbete mellan Lantmäteriverket i Sverige och Survey Department i Zambia. En studie gjordes under hösten 1978 av en grupp, som åkte ned till Zambia (Ian Brook, Lars Åhstrand och Torbjörn Östberg.) Vårt uppdrag var att närmare undersöka behoven. Vi förslog att medel från SIDA skulle anslås, dels för ett visst personalbistånd, dels för upprustning och utbildningsinsatser. Dessutom föreslog vi att ett samarbetsavtal skulle upprättas mellan Survey Department och Lantmäteriverket för att gemensamt genomföra insatserna. Vi påpekade även att en särskild insats behövde göras för att förbättra den formella utbildningen av lantmäteripersonal inom landet.
Förslagen i de båda studierna godtogs av SIDA, som anslog medel för att genomföra insatserna. Stödet till Survey Department tog sin början 1979 men fick fart under 1980. Posten som chef för den fotogrammetriska avdelningen bekostades fortsättningsvis av SIDA. En svensk lantmätare (Torbjörn Östberg)rekryterades att besätta posten som Assistent Surveyor- General ansvarig för den kartografiska avdelningen. Jag tillträdde tjänsten våren 1980. Förutom ledningen av kartavdelningen skulle jag vara den lokala samordnaren av biståndet, som skulle förmedlas av Swedsurvey. Det var de som då samordnade Lantmäteriverkets utlandsverksamhet.
Upprustningen av kartavdelningen bestod i att skaffa reservdelar till viss existerande utrustning, köpa modern utrustning och bilar. Man hade även behov av material av olika slag. Sedan genomfördes en rad korta träningskurser. Det mesta av all utbildning och konsultverksamhet utfördes av personal från det svenska Lantmäteriet. Efter inköp av enkla handdatorer utbildades den lokala personalen i att använda av dessa, liksom hur man använder de moderna längdmätningsinstrumenten. Det mesta av utbildningen utfördes på plats i Zambia.
Upprustningen av Survey Departmentet skedde samtidigt som det stora gemensamma projektet sattes igång, nämligen att fullfölja den topografiska av kartläggningen av västra Zambia i skalan 1:100 000 och att genomföra ajourhållning av befintliga kartor. Inför den årliga flygfotograferingen utfördes mycket arbete på marken i form av signalering och inmätning av kontrollpunkter. För dessa inmätningar användes för vissa punkter dopplermätningar. Personal från Lantmäteriet utförde dopplermätningar och lokal personal baserade in Kabwe kompletterade med barometermätningar. Sedan kunde kartavdelningen i Lusaka fullfölja karteringen. Det visade sig snart att med hjälp av insatser från det svenska Lantmäteriet kunde Survey Department klara framställningen av topografiska kartor. Svårigheten var dock den slutliga tryckningen. Government Printer i Lusaka hade vissa tekniska svårigheter, men man lyckades få det mesta tryckt i Storbritannien och Sverige.
Förutom det stora karteringsprojektet, som var ett samarbetsprojekt, introducerades motoriserad avvägning. Stora delar av riksnätet mättes gemensamt av lokal personal och personal från Sverige.
Kapaciteten inom kartframställningen höjdes markant medan produktionen inom katasterområdet fick en blygsammare höjning. På en förfrågan till SIDA fick Survey Department, dels starta ett gemensamt projekt för uppmätningar av småjordbruk, dels medel för att rekrytera en lantmätare från Sverige för att fylla en post som Planning Officer i katasteravdelningen. Man utarbeta också en metod att kartera markinnehav på landsbygden genom att använda uppförstorade flygbilder på vilka man kunde notera hävdade gränser. Bönderna kunde sedan stärka sina innehav genom att deras arrenderätt registrerades.
Samarbetet mellan Lantmäteriverket och Survey Department pågick i drygt 14 år. Under den perioden tjänstgjorde åtta olika svenska lantmätare som s.k. ”långtidare” i perioder på två till fem år. Ett stort antal personer från Lantmäteriet engagerades i olika korttidsuppdrag i form av olika tekniska och administrativa förslag och utbildningsinsatser. Under de första åren kunde upp till ett tjugotal anställda inom Lantmäteriet på olika sätt vara engagerade i samarbetet. För många inom Lantmäteriet blev ett arbetsbesök i Zambia det första uppdraget utomlands.
Stöd till formell utbildning.
År 1979 genomfördes en studie i Zambia (Sven Dahlstrand, Gerhard Larsson, LarsÅhstrand)som föreslog, dels hur man skulle inrätta en linje för utbildning av lantmätare vid det tekniska fakulteter vid universitetet i Lusaka, dels hur man skulle förstärka den gymnasiala utbildningen av tekniker i Kitwe. SIDA beslutade stödja förslagen och att finansiera genomförandena. Det innebar att eleverna efter tre år på School of Engineering skulle få två års utbildning i speciell lantmäteriteknik och efter fem år vara färdiga lantmätare.
En erfaren lantmätare (Dahlstrand) rekryterades att tillsammans med personal från universitetet i Zambia utarbeta en läroplan för lantmätarutbildningen. En ny byggnad uppfördes och nödvändig utrustning inköptes. Lantmäteriet kom då att spela en viktig roll när det gäller inköp av undervisningsutrustning. Inför starten rekryterades en del lärare från Finland och Sverige. År 1985 kunde så de första fem lantmätarna helt utbildade i Zambia börja sin yrkesutövning. Efter några år upprättades ett samarbetsavtal mellan KTH och universitetet i Lusaka.
Vad gäller Zambia Institute of Tecchnology beläget i Kitwe finansierade SIDA inköp av studiematerial och viss utrustning. Dessutom lovade SIDA att bekosta lärare i speciella lantmäteriämnen. En svensk rekryterades att tjänstgöra som lektor i geodesi.
Lands Department
Under reformarbetet i Survey Department insåg man att informationen om land måste förbättras och rationaliseras inte bara i Survey Department utan också i Lands Department, som låg under samma ministerium. År 1983 tillskapades ett avtal om samverkan mellan Lantmäteriet och Lands Department. SIDA förband sig att stödja verksamheten och 1985 kom man igång med reformarbetet. En svensk tillträdde i februari att som Planning Officer för att samordna reformarbetet.
Det huvudsakliga syftet med samarbetet var att skapa ett smidigt sätt att få information om land och dess användning. Detta skulle innebära bättre service beträffande landtransaktioner. Man hoppades också på att dessa transaktioner skulle öka liksom insamlandet av avgifter till staten.
Arbetet bestod först i att samla de skrivna registren i en dator för att sedan bygga upp ett modernt digitalt fastighetsregister med fastighetsbeteckningar som kunde kommuniceras mellan de båda departementen. Vidare införlivade man registret för insamlandet av arrenden (Lease Payment Register) samt slutligen det existerande landregistret. Även om data från de olika manuella registren blev fångade i lokala filer kunde man få all information genom den gemensamma nyckel, fastighetsbeteckningen.
I samarbetet utnyttjades den kunskap och erfarenhet som fanns inom CFD (Centralnämnden för Fastighetsdata). Ett antal konsulter från CFD utvecklade det moderna digitala fasighetsregistersystem i Zambia samtidigt som lokalt anställd personal tränades att upprätta och underhålla detta system. Datoriseringen av registren var slutfört 1990. Underhåll av informationen av dessa kunde göars från ett 30-tal arbetsstationer belägna på olika arbetsplatser.
Från 1985 till 1989 tjänstgjorde fyra långtidsanställda svenskar på Lands Department men ett stort antal korttidskonsulter från Sverige hjälpte till med utvecklingsarbetet. Efter några år när det nya systemet fungerade kunde man konstatera att statens inkomster hade väsentligt utökats vad gäller de arrende- och andra inkomster Land Department inbringade.
Detta informationssystem, som skapades i Zambia, var det första av sitt slag i Afrika. Swedesurvey kom sedan att arbeta med liknande system i fler än 30 länder i olika delar av värden.
Lusaka City council
Även de kommunala enheterna i Zambia har ansvar för land och dess distribuering inom sina områden. Problem uppstod inom dessa områden efter friheten då inflyttningen till de större städerna ökade. Kompetensen och resurserna kunde ej möta behovet att på ett rationellt sätt administrera och distribuera land inom de kommunernas gränser. Lusaka, som den största staden och med den största inflyttningen fick snart behov av hjälp. Resurserna inom landet var knapphändiga, så man bad bl. a SIDA om hjälp. Detta kom att finansieras år 2000 genom ett institutionellt samarbete mellan Lusaka City Council och Lantmäteriet i Sverige. Det kom att pågå i knappt tre år. Två lantmätare från Sverige blev involverade på heltid i projektet och ett antal anställda vid Lantmäteriet utnyttjades till kortare uppdrag.
Cirka 70% av invånarna i Lusaka bodde i början av 90-talet i icke planerade områden. Dessa områden utgjordes av ett gytter av hus utan avgränsade tomter.
Huvudsyftet med samarbetet var att förstärka den ekonomiska och sociala utvecklingen genom att säkra rättigheter till land för kvinnor och män inom de oplanerade områdena i Lusaka. Ett projekt tillskapades för att närmare utarbeta en lämplig teknik och organisation för att sedan kunna genomföras i stor skala. Som pilotområde hade man valt Chaisa. Detta område ligger sex kilometer från Lusaka centrum och hade drygt 5000 hushåll med ett ungefärligt invånarantal på 28 000. I Lusaka fanns då 36 liknande områden.
Förutom att införa modern teknik skulle man utnyttja den till att utarbeta snabba och smidiga metoder att fördela rättigheter förbundna med mark. Personalen inom berörda enheter inom kommunen skulle sedan utbildas i de nya rutinerna.
Ett viktigt inslag i projektet var att aktivera invånarna i Chaisa. Man ordnade att en teatergrupp utförde uppskattade uppträdande som belyste vikten av att ordna ett bra boende i området. Särskilda utvecklingskommittéer bildades. Dessa fick utbildning i hur de skulle verka inom området.
På huvudkontoret utvecklades ett fastighetsregister i en Access 2000 databas. Datorisering av ett register för överlåtelser (Deeds Registry) började med att man införde alla existerande handlingar om Chaisa i det nyligen utvecklade fastighetsregistret. Detta register användes för att jämföra med de nya uppgifter man samlat i fält.
Attributdata från fält insamlades i frågeformulär och lades in i Access 2000 fasighetsdatabas, men hölls separat från det gamla registret. Från fältet lade man in fastighetsnummer, ägare, numret på äganderättslicensen, typ av mark och om det var flera ägare.
Den digitala ortofotokartan användes för digitalisering i en ArcView databas. Man kunde då göra polygoner och definiera strukturer på marken. Flygfotobilder användes i fält för noteringar för att uppdatera den digitaliserade kartan.
När Chaisaprojektet avslutades kunde den lokala befolkningen ansöka om arrendelicens (Occupancy licens) i den lokal som fanns i området. Ansökan behandlades sedan på det centrala kontoret. Man hade beviljat 1040 Occupancy licenses (OL). Cirka 14% av dem innehades av kvinnor.
Vidare hade kommunen fått ett datoriserat landregister, som kunde nyttjas av de olika avdelningarna, som sysslade med landfrågor. De anställda hade tränats att utnyttja registret och det fanns utarbetade manualer att tillgå.
Rutiner för det fortsatta arbetet hade utarbetats och förslag till en särskild organisation för det fortsatta hade presenterats.
Slutord
Lantmäteriinsatserna i Zambia har varit en vägvisare vad gäller samarbete mellan Lantmäteriet och statliga och kommunala myndigheter i Zambia och bidragit goda erfarenheter för liknande verksamhet i många länder. Själv fann jag det mycket intressant och inspirerande att få möjligheter att i detta samarbete kunna utnyttja de olika specialistkompetenser som fanns att tillgå inom Lantmäteriet.
Mina olika arbeten
1964-67 Förrättningslantmätare vid Arvika Lantmäteridistrikt
1967-69 Tanzania.( Utsättning och mätning inom byggnadsplaner, inmätning för stöd till
kartering, planering och utsättning mindre orter, planering och utstakning av s.k. ujamaabyar)
1969-72 Förrätttningslantmätare vid Gävle lantmäteridistrikt
1972-75 Staff Surveyor i Kenya. (Kontroll av arbete4n gjorda av privata lantmätare,
mätningar för low-cost housing)
1975-80 Överlantmätarmyndigheten i Uppsala län
1980-85 Assistant Surveyor General i Zambia
1985-86 Swedesurvey I Gävle
1986-90 Distriktslantmätare I Uppsala Lantmäteridistrikt
1990-96 Överlantmätare I Uppsala län
1996-2000 Förrättningslantmätare I Uppsala län
2000-05 Deltidspensionär och egen konsult med utlandsuppdrag i bl.a.
Bosnien-Herzegovina, Ryssland, Uganda, Sri-Lanka, Estland, Zambia, Tanzania.
2005- Heltidspensionär.
Uppsala 2020-05-07