Äntligen tillbaka efter semestern och bara en härlig och peppande känsla inför andra halvan av detta underbara år. Första halvan av detta år levererade och var fantastiskt. Det innehöll mycket glädje, möten och framtidstro. Vad roligt vi hade det på mingel och fester! Inte det? Nej, jag kan informera om att det är uppförsbacke på min kammare också. Våren 2020 slet och vi har långt kvar innan vi kan känna att världen är normal igen, om den någonsin blir det. Sen är det alltid segt att starta efter semestern oavsett hur roligt arbete man har. Säger du något annat tror jag inte på dig. Jag tänker därför att det inte skadar med att börja hösten med ett lite peppigare inlägg. I den bästa av världar är vi många som fokuserar på någonting positivt och i värsta fall fortsätter ni i samma hjulspår som innan ni öppnade detta inlägg. Låt oss hoppas på det tidigare alternativet.
Oavsett om vi kommer tillbaka till något normalt eller hittar vårt nya normala behöver vi ha en positiv framtidstro efter allt vi varit med om det senaste året med larm om både pandemier och klimatet. Om vi inte tror att allt kommer bli bra har vi ingenting att kämpa för. Jag tänkte att vi kunde fokusera på positiva saker som jag hoppas kommer ske inom den närmaste tiden inom vårt exploateringsområde, låt oss säga 5 åren vilket troligtvis innebär närmaste året om vi vill. Jag väljer att inte sia vad som kommer ske inom världspolitiken eller utveckling inom vaccinproduktionen, utan fokuset ligger på den digitala revolutionen som påverkar oss och som faktiskt fått en skjuts framåt under våren 2020. Den andra biten överlåter jag förtillfället till andra.
Ni har hört den förr: ”Den tekniska utvecklingen kommer aldrig gå så långsamt som den gör nu.”. Den är här och den gasar. Förändring kan verkligen vara jobbigt och slita på psyket. Om chefen kommer in i ett rum och meddelar att nu ska vi ändra våra rutiner och ska ha ett annat arbetssätt jublar inte direkt hela gruppen. Någon kanske tycker att det är spännande och ska bli roligt att lära sig någonting nytt men överlag kommer det inte vara stående ovationer. Det tar energi att ändra sina arbetssätt och förhålla sig till nya saker. Det kräver mer uppmärksamhet och skapar friktion med de man arbetar med. Dock har vi inget val för förändringen kommer oavsett om vi godkänner det eller ej. Det spelar ingen roll om chefen sätter nya riktlinjer eller ej, för omvärlden kommer göra det åt oss. Om kunderna kräver någonting annat än det man kan erbjuda gör man det som krävs för att överleva. Det bästa vi kan göra är att anpassa oss eller vara med och skapa det själva. Denna text tänkte jag dedicera till positiva saker som kan komma att hända för oss som verkar som exploateringsingenjörer hos kommunerna nu under 20-talet. Jag landar i fyra olika tekniska framsteg. De är breda att självklart kommer de påverka alla inom branschen, men jag tittar på dem ur mitt perspektiv, som exploateringsingenjör.
- Jag ser så fram emot att sitta på möten som exploateringsingenjör skissa och modellera med exploatören om hur volymerna ska vridas och vändas. Tänk om man redan på ett arbetsmöte kan visa hur siktlinjerna blir för omgivningen. Tänk när man kan med några snabba knapptryck få fram solljusstudier och visa om den kommande huskroppen kommer skugga intilliggande bebyggelse eller om man klarar sig. Tänk när man slipper be någon utreda detta utan kan få fram det genom en redan iordninggjord modell. Om området man ska verka i redan är inmätt i en 3D-modelering ligger inte detta långt borta. Visst, vi har tidigare sett att man stått med totalstationer och mätt mot huskanter. Det är inte så det kommer se ut i framtiden. Här önskar jag stressa mina kära svenska kollegor för här kan vi se att vår kära lillebror i väst har kommit betydligt längre. Det finns styckeshustillverkare från Norge som arbetar i denna typ av verktyg. Skalan är ännu inte i stor skala men det var inte Apples IPhone fabriker heller 2007. Här ser jag verkligen fram emot en snabb uppväxling! Vad får oss att tveka till att använda detta inom den kommunala planeringsvärlden?
Om man växlar upp detta från att ”bara” bolla volymstudier kan det säkert omvandlas till att även innefatta diverse olika utredningar. Koppla upp detta mot trafikutredningar och dagvattenutredningar kan det börja hända mycket. Trafikutredningar och dagvattenutredningar är uträkningar på diverse olika flöden baserade på höjdkurvor, population och hårdgjorda ytor. Om man får till hur stora bostadsvolymer som ska in kan man räkna ut antalet p-platser med ett satt p-tal, och det kan man göra direkt. Jag ser framför mig att exploateringsingenjörsrollen kommer kunna vara betydligt mycket mer i utredningsskedet p.g.a. detta. Idag sitter många av oss med på mötena och sedan, tillsammans med planhandläggaren/planprojektledaren, beslutar man sig för vilka utredningar som behöver ske. En ganska lång upphandlingsprocess startas upp där en upphandlingsenhet kopplas in och är i bästa fall skyndsam. Sen blir det startmöten, inläsningstid och delgivning av underlag. Utredningskonsulterna arbetar på sin kammare och efter ett par veckor har de sammanställt sitt resultat. Efter det bokar man sammanträdesrum får lyssna på vad de kommit fram till. Lite revideringar på det och slutresultatet levereras. Tänk den dagen då allt detta är ihopkopplad till en process i ett och samma rum. Det blir svårt att koppla loss upphandlingsskedet, då lagstiftningen alltid ligger steget efter tekniken, men lek med tanken hur det ser ut efter det. När man gjort upphandling av utredningskonsulter sätter man sig tillsammans och tittar på olika upplägg och i slutet av dagen har man kommit fram till ett upplägg som fungerar. Jag vill inte granska i efterhand. Jag vill vara med och forma och ta besluten och det vill du med. Det är inte långt borta om vi vill.
- Jag ser fram emot när en ny detaljplan är ute på samråd så finns den i kommunens app. Tänk när kommuninvånarna kan gå ut på platsen och lyfta upp sina mobiler och ladda ned de kommande modulerna och kunna se direkt på sin lilla privata skärm vad som planeras på platsen. De kan själva gå runt i kvarteren och istället för att puttade det ifrån sig och bli skrämda av de förändringar som ska ske kommer de kunna kliva in och se förändringarna.
Kommer ni ihåg appen man kunde använda sig av för att kunna utläsa olika stjärntecken som fanns på himlen? Testade ni att använda Ikeas funktion där man kunde provmöblera med deras möbler i sin egen bostad? Hur många av er har inte spelat Pokemon-go och sett Pikachu sittandes på era balkonger eller köksbord? Tekniken finns ju där. På bilden ser ni Dragonair från Pokemon-go. Tänk om det varit en kommande förskola med redan inlagd höjdsättning som visades?
Några kanske sitter i sitt vardagsrum och kan spana om de kommer bli av med sjöutsikten eller ej. Det kommer skapa en mer ärlig och tydlig bild av verkligen. Vi kommer inte längre behöva gissa oss till hur det blir och det är bra för den demokratiska processen.
- Jag ser fram emot när alla byggmaterial har en fullständig hållbarhetsdeklaration. Livsmedelsjätten Coop gick 23 juni 2020 ut med ett pressmeddelande om att man kommer hållbarhetsdeklarera sina livsmedel. De ställde upp ett antal parametrar och sedan ska man som konsument kunna få en tydlig överblick.
Just nu pågår en intensiv process där Coop tar fram deklarationer på allt vårt livsmedel utifrån tio parametrar som ringar in hållbar utveckling. Totalt innebär det att ca 17 000 matvaror ska märkas utifrån tio olika parametrar ner på ingrediensnivå. De tio parametrarna har tagits fram av WWF:s initiativ hållbar livsmedelskedja som startades år 2005 för att adressera de stora hållbarhetsutmaningarna i livsmedelsbranschen. Datan som beräkningarna baseras på kommer från oberoende källor såsom RISE, World Bank, WWF och BSCI. (Källa: https://pressrum.coop.se/coop-infor-hallbarhetsdeklarationer-pa-alla-livsmedel/)
Låt oss översätta detta till byggbranschen och låt oss tänka att t.ex. alla husstomsleverantörer skulle genomföra det samma. De skulle kunna redovisa in i minsta detalj vart allt material kommer ifrån, arbetsförhållanden för de som arbetar där, vattenåtgång vid framtagandet och hur mycket koldioxid som faktiskt pumpats ut i atmosfären.
Låt oss göra en parallell till ett annat snarliknande verktyg, databasen Sunda Hus. I Sunda Hus, finns idag 45 000 produkter registrerade. Där kan man se hur mycket farliga ämnen de innehåller och göra en livscykelanalys. När vi arbetade med Vallastaden krävde kommunen att ALLA exploatörer i området skulle bokföra sina byggnationer i det verktyget eller likvärdigt. Det var inte alltid ren glädje i ögonen på alla exploatörerna när detta påtalades, men tillslut var alla med på tåget. Vi hade därmed en stadsdel där man för framtiden kan göra diverse olika sammanställningar och analyser av hur de ca 1 200 bostäderna kommer påverka kretsloppet. Tänk om vi hade fått även en koldioxidbudget till detta.
- Jag ser fram emot när man kan följa byggnationernas totala koldioxidutsläpp. Nu menar jag inte bara stommen eller takpannor. Jag vill se hela processen med varenda resa kopplad till bygget och alla utsläpp i alla fabriker. Ponera att exploatörerna i ett initialt skede tävlar i att ha det lägsta koldioxidutsläppet/BTA eller att kommunen sätter ett tak i sina markanvisningar och skriver in att de inte får släppa ut mer än exempelvis 1 ton totalt. Man får då in en koldioxidbudget i början av projektet vilken man sedan kontinuerligt följer upp.
Tänk när man kan kontinuerligt i ett projekt se hur mycket de har släppt ut till dags datum och hur mycket som är kvar enligt koldioxidbudgeten. Idag bokförs varje last med grus och material och hur stora mängder man kör mellan olika platser. Material är beställt från en särskild plats och vi vet hur långt det transporteras. Att få ihop ekvationen sträcka och utsläpp för fordonet är inte svår att genomföra om man vill. Lägg därtill utsläppen från fabriken eller grustaget och man kan få en god överblick.
Kommunens byggprojektledare kommer kunna se att exploatören planerar att inhandla gatstenar från andra sidan jordklotet och beställa husbetongstommar som ska åka långa sträckor på både lastbilar och fartyg. Det var ju väldigt tråkigt att koldioxidutsläppen för dessa resor var betydligt högre än vad de hade kvar i sin budget. Tänkt om detta resulterar i att exploatörerna börja sätta press på industrieran och de måste hitta mer koldioxidneutrala lösningar för deras process? De måste börja använda andra energikällor. Om de inte genomför det kommer vi tyvärr vara tvungna att handla från någon mer lokal producent och som dessutom tillverkar stommar i trä. De kan inte använda diselslukande lastbilar utan måste ställa om. Tänk om vi inom kort lyckas bygga in detta påtryckningsmedel, vore inte det fantastiskt!
Någonstans här kommer vi alla behöva fundera kring vilka kompensationsåtgärder som de kan få genomföra. Det finns en uppenbar risk att man inte kommer kunna bygga till en extremt låg koldioxidbudget. Har vi uppfunnit koldioxid-dammsugare vid det laget som de får lägga en extra slant till? Om de planterar regnskog, räknas det som kompensation? Jag har ingen aning, jag kommer med enbart frågorna i denna text. För alla er som lyssnat på Gretas sommarprat 2020 ställer sig nog skeptiska till om det ens är möjligt. Den tekniska utvecklingen går i just detta avseende oerhört långsamt. Det dock Greta var tydlig med var att forskarna är eniga om att det inte räcker med koldioxidneutrala lösningar. Vi måste hjälpas åt att minska detta. Vi kanske måste kräva av exploatörerna att de inte bara är koldioxidneutrala, utan även reducerar tidigare utsläpp.
Nu måste jag lägga in ett stycke om ekonomin i detta. Jag hör alla skeptiker säga att detta blir för dyrt. Förstår jag inte hur kostnadsdrivande detta är? Jo, jag förstår att detta inte blir gratis. Dock tror jag att alla förstår vilka kostnader vi står inför om vi inte tar klimatkrisen på allvar. Låt oss faktiskt börja använda oss av de hänsynsregler som är inskrivna i Miljöbalken 2 kap. Låt den som förstör för framtida generationer faktiskt betala för detta. Vi har redan klubbat igen detta. Låt oss också leva efter de lagarna.
Nu när jag summerar detta blogginlägg ser jag att det finns en ganska allvarlig ton i texten. Den peppiga tonen jag la grunden för initialt gick lite förlorad. Det är bara att konstatera att det finns väldigt mycket att ta itu med och allvarliga situationer som vi inte kan ducka inför och vi behöver göra det fort. Samtidigt finns det många lösningar runt hörnet. Mina slutord denna gång får därför bli:
Jag ser fram emot när vi växlar upp och verkligen använder oss av den digitala revolutionen i att ta itu med de problem vi står inför. Hösten 2020, nu kör vi!
Foto: Anne Nygård / Unsplash