Dags att formulera en ny bloggtext. Jag tänkte att det vore bra om jag denna gång lyfter cirkulär ekonomi. Med de utmaningar som vi står inför kan vi inte nog påminna oss om vilka verktyg vi har och faktiskt kan nyttja i vårt dagliga arbete.
Det vore väldigt bra om tjänstemän runt om i Sverige nyttjade den möjligheten när vi genomför markanvisningstävlingar och skriver avtal kopplade till nya detaljplaner tar chansen. Det är på detta vis som vi kan få igång det. Det var en fin och hög ambition. Luften gick dock ur mig när jag insåg att vi inte har det regelverk som vi borde ha på plats för att få till detta. Det är 2020 och vi ser hur vi är på väg med rasande fart mot klimatkris. Varför har vi inte bäddat bättre?
Innan vi släpper loss frustrationen går vi genom hur man skulle kunna få till det på några andra tillvägagångssätt än att nyttja laglig påtryckning.
Cirkulär ekonomi handlar om att vi behöver tänka redan från början när vi konstruerar en byggnad hur den ska återvinnas och vilka produkter som vi redan i första ledet kan plocka från gamla byggnader/restlager när vi bygger nytt. Om vi ska lyckas med detta behöver antingen byggsektorn själv besluta sig för att ställa om helt eller så behöver det vara ett krav från statligt eller kommunalt håll.
Min tilltro till att byggsektorn själva kommer fram till att man vill genomföra detta ser jag inte som särskilt trolig. Jag vet att det finns exempel där ute där man inom den privata sektorn men jag menar att vi behöver göra det i bredare omfattning. Det kan inte vara enskilda exempel, det behöver vara storskaligt, annars är det bara ett litet reklamjippo. Det är klart mer kostsamt att bygga på detta vis, det förstår jag. Det finns säkert aktörer som lyckats att få till återvinningen och tjänat pengar på detta, men de flesta har en ekonomisk vinning av slit-och-släng-mentaliteten tyvärr.
Ett annat sätt för att få till detta är om vi zoomar ut och lägger ansvaret hos en bredare massa. Om alla konsumenter kräver att all nybyggnation ska vara helt återvunnen kanske vi kan få till en omställning. Detta brukar lyftas upp inom andra sektorer.
Konsumenterna har efterfrågat fler ekoprodukter i våra matvarubutiker och det finns idag ett stort sortiment som vi bara kunde drömma om på 80-talet. Jag tänker inte utgå från att alla som söker bostäder i dagsläget har det så välbeställt att de kan kräva detta. Många är nöjda med att få en tillräckligt stor bostad inom ett område som passar livet i övrigt.
Med pandemin färskt i minnet kan vi se att många idag bor alldeles för trångbott för att uppnå god folkhälsa. Covid spreds betydligt snabbare i områdena där man bor tätt och jag har svårt att se att de är nöjda med att inte har större ytor. Det är inte många som sätter miljön före privatekonomi och livspusslet i övrigt. Jag är inte dömande kring detta, jag är krass. Det är så här verkligheten ser ut.
Låt oss fokusera på ombyggnation och underhåll istället för nyproduktion. Finns det några fastighetsbolag eller andra som arbetar med sin omställning på frivillig väg? I Linköping driver det kommunala bolaget Lejonfastigheter på för att anamma mer cirkulär ekonomi. Det kan ju inte vara rimligt att man krossar gamla marmortrappor för att bygga upp någonting nytt. Det kan ju inte heller vara rimligt att smidesräcken ska smältas ned när de är funktionsdugliga. Med jämna mellanrum bygger man om och kommer över handfat som inte är utslitna men kanske inte är i senaste snittet. Det vore olämpligt att inte använda dessa.
Tanken är att man från bolaget ska skapa en så kallad hubb med en app kopplad till den. Drift och underhållsteknikerna kan se direkt i mobilen vad som finns. I hubben ska materialet förvaras och när något ska bytas ut ska man börja med att se vad som finns i förrådet. Ingenting får beställas nytt förrän detta har undersökts. Tänk lite som att du måste undersöka på Blocket om varan du vill ha finns där innan du loggar in på Amazon.com. Föregångaren till detta är Chalmersfastigheter.
I grunden handlar det om ett tankesätt att se att byggnaderna är fulla av resurser. Teglet, innetaket, fönstren, dörrar och handfat är alla förädlade material som går att nyttja. Med enkla medel kan man flytta dem från en plats till en annan och vi behöver inte utvinna nya material och skicka upp mer koldioxid i atmosfären.
Jag tycker personligen att detta låter väldigt smidigt och bra. Det är en bra start, även om vi redan borde varit här för länge sedan. Alla fastighetsbolag borde ha detta som arbetssätt. Det är bra av Lejonfastigheter och Chalmersfastigheter att de arbetar med det, men egentligen borde vi alla tycka att det är en självklarhet och alla som inte gör det är undermåliga. Om vi vidare får upp detta hubbande så kommer vi även kunna få det till nyproduktion, men det inser vi alla kräver en rejäl uppskalning.
Dit jag vill komma är att om vi vänta på att alla fastighetsbolag ska börja arbeta på detta vis får vi alla vänta väldigt länge. Det är därför dags att se om vi som Exploateringsingenjörer, vi som säljer mark från kommunens sida kan påverka. Kan vi styra detta på laglig väg? För er som kommer ihåg min inledning förstår nu att det är nu frustrationen kommer.
Jag tänkte att det bara är att skriva in i exploateringsavtalen och köpeavtalen som ett krav. Vi lägger in detta som en del i markanvisningstävlingarna att det är en förutsättning., men det går inte. Kommunerna får inte ställa krav på byggnaders tekniska egenskaper när kommunen är myndighet (se 8 kap PBL). Om man skriver in detta i avtalen riskerar de att bli ogiltiga.
Vill dock betona att det är fritt fram om kommunen själv vill hålla hög svansföring när denne bygger ut sina äldreboende, skolor och bostäder med sina bolag, men det är inte möjligt att på laglig väg kräva det av andra. Om någon vill hjälpa till att argumentera för att cirkulär ekonomi inte är en teknisk fråga utan någonting annat går det bra att kontakta mig så kanske vi kan hjälpas åt.
Ett annat framkomligt vis som jag tänkte mig var att man skulle kunna kräva i en detaljplan att man bygger med cirkulär ekonomi. Här kommer vi till en pytteliten öppning. Enligt 4 kap PBL finns det ett antal saker som kommunen får reglera: tomten, takvinkel, fasadmaterial, täckningsmaterial och färg.
Om man läser förarbetena ska man inte heller låsa in sig vid tekniska utföranden i onödan utan bara reglera när det är en förutsättning för ianspråktagandet av marken för den avsedda byggnationen. Det finns ett godkännande kring att kräva träfasader när det behövs för platsen för dess särskilda förutsättningar såsom kulturhistoriska eller geotekniska.
Som den kreativa person jag är tänker jag att här kanske man skulle kunna öppna för att den klimatsituation vi befinner oss i är så pass akut att det kan vara läge att få reglera saker som har drastisk påverkan på utsläppen, men jag inser att det är många som anser att jag sträcker detta för långt.
Så vad har vi lärt oss i detta blogginlägg?
Det första jag kan konstatera är att vi inte har gjort det lätt för oss att komma framåt. Det pratas väldigt mycket om hållbarhet och klimatkris men om vi ska ordna detta behöver vi få fram verktyg och arbeta med metoder och processer. Det är ok med snack, men bara om vi kompletterar det med mera verkstad.
Jag är helt övertygad om att vi inte kommer lösa denna klimatkris utan att sätta in påtryckningar som inte går att avtala bort. Att då finna att vi idag har ett regelverk som inte tillåter det är väldigt frustrerande. Varför ska vi inte kunna kräva detta av byggherrarna på samma sätt som att vi kan kräva att de ska använda vissa kulörer på byggnaderna eller att de ska utforma byggnaderna på ett särskilt vis? Varför har man från statligt håll stoppat kommunerna från att själva äga denna möjlighet?
Slutligen vill jag påminna om att det är dyrt att återvinna och bygga nya hus med gammalt material, men det är dyrare att valla in alla områden runt våra kuster och lägga om ledningar på alla ställen som kanske står under vatten om några år.
Stort tack till Maria Widfeldt, Hållbarhets-, Inköp och Kommunikationschef på Lejonfastigheter i Linköping och Boris Damljanovic på Svefa.
Foto: Marc Schulte/Pexels