Ett youtube klipp visar en havssköldpadda som kvävs från att ha svalt en plastpåse. Eleverna säger oohh aahhh och förstår inte riktigt vad som pågår med sköldpaddan. Jag är oklar med hur jag ska få fram ett budskap, med lite gråt i halsen dessutom, och osäker om mina 4-åriga elever borde förstå dessa hemska verkligheter. Tills en elev säger ”Varför är människor så dumma?”. Då inser jag att jag har just överfört mitt medvetna ansvar till barnen.
Conscious Evolution är ett koncept där Barbara Marx Hubarb hävdar att vi människor på jorden håller på att utveckla vårt medvetande till det bättre. Hon tror starkt på att ett kollektivt och universalt medvetande som strävar efter förbättrade världsförhållanden, kommer småningom förverkligas tack vare vår kapacitet till empati i samband med teknologi. Om vi fortsätter sprida och dela med våra kunskaper globalt inom ett nätverk av våra positiva handlingar; kontinuerligt bygga vårt samhälle med omsorg och hänsyn; ta medvetna beslut med det vi konsumerar och tillverkar, kommer vi tillslut ha ett människo skapat ekosystem som fungerar i symbios och harmoni med naturens ekosystem. Det var så jag tyckte mig förstå det som.
Vi som är medvetna bär också det största ansvaret med hur vi väljer att leva våra liv.
Men, vissa situationer kommer man inte riktigt undan när man hamnar i kläm med kulturella förväntningar och ens egna moraler.
Jag är på middags fest med ett 500-tal personer från skolor under samma ledarskap. Dessa kvartalsvisa middagsfester med 9 rätter börjar alltid med grillad griskulting och följs med kyckling, anka, fisk, abalone, räkor och så vidare, den ena rätten efter det andra. Mycket mat äts inte up men det serveras lika mycket ändå för att traditionen är sådan. Sedan är det lotteri. Mikrovågsugnar, vattenkokare, bakmaskiner och diverse hushållsmaskiner lottas ut. Och det slog mig en tanke att det spelar ingen roll vilket land jag har bott i – fest middagar avslöjar alltid den traditionellt bundna och kulturellt förväntansfulla människan.
Vi kommer aldrig kunna göra nåt åt världen om inte vi är beredda på att bryta våra traditioner, eller åtminstone omvandla traditionerna till att passa våra faktiska förhållanden.
Men det kvarstår att våra faktiska förhållanden är inte tillräckligt fattigt för att vi ska förstå att vi har ett problem. Vi har fortfarande tillgång till alldeles för mycket, dock, beter vi oss med en slags glupskhet utifall det snart tar slut.
Vi äter torterade själar och skövlar jordens resurser efter mer.
Egentligen som lärare har jag i uppgift att informera mina kollegor att det räcker inte att bara undervisa medvetna val för att minska påfrestningar på miljön – vi måste leva dem. Mina kollegor skojar med mig att jag är för känslig.
Så, vi som är medvetna och överkänsliga får alltså inget gjort. Vi sitter tysta med gråt i halsen och undrar hur så många människor fortsätter att välja vägra se. Jag tycker inte att det är helt rätt att belasta barn med de misstag vi vuxna redan skapat. Å andra sidan verkar barnen de enda som vågar se.
Miya Cuzner
Miya Cuzner är uppväxt i Sverige och Kanada och bor idag i Macau, Kina.
Konst Joao MT