462 000 personer är trångbodda och drygt 56 000 hushåll har en ansträngd boendeekonomi, konstaterar Boverket i sin nya utredning Mått på bostadsbristen.
Att då ta bort alla detaljkrav i bygglagstiftningen som nu föreslås i två nya utredningar är kontraproduktivt. Det leder bara till mindre och sämre lägenheter och fler som blir trångbodda.
Detaljkraven behöver finnas för att förtydliga funktionskraven. Hur ska kommuner, byggherrar och arkitekter annars veta hur funktionskraven ska tolkas, det vill säga vad som är minimimåttet för en viss funktion? Kommittén för modernare byggregler kom med sitt slutbetänkande i december förra året. Boverket håller just nu på att se över sina föreskrifter. Möjligheternas byggregler kallar de sitt förslag.
Båda förslagen fokuserar på förenklingar genom att ta bort detaljkrav och hänvisningar till standarder. Bara funktionskraven ska i huvudsak vara kvar.
Är det rätt väg att gå? Är det verkligen mängden krav som gör Boverkets byggregler (BBR) otydlig och svår att tolka och därmed också fördyrande, som byggherrarna påstår? Är det inte snarare så att funktionskraven behöver förtydligas ytterligare med fler detaljkrav så att tolkningarna blir enklare och mer precisa och inte leder till kostsamma tolkningsdiskussioner?
Ta till exempel funktionskravet i Boverkets byggregler (BBR) för bostäder. Där står det att bostaden ska dimensioneras och disponeras efter det antal personer som den är avsedd för och med hänsyn till bostadens långsiktiga användning. För mer detaljerade krav hänvisar BBR till bostadsstandarden SS 91 42 21. Tas den hänvisningen bort, vem har då tolkningsföreträde? Vem ska bestämma om en lägenhet uppfyller de minimikrav som samhället ställer? Skillnaderna i tolkningar mellan olika kommuner kommer att bli större, inte mindre som byggherrarna önskar.
Boverket har i en enkätundersökning ställt frågor till deltagare i de dialogmöten som hållits angående Möjligheternas byggregler. På frågan om de nya reglerna blir enklare och mer konsekventa svarar 54 personer nej, 23 personer vet inte och 48 personer bara för vissa krav. Endast 28 personer svarade ja. Borde det inte vara en tankeställare om att man är inne på fel väg? I en tid då krympflation har drabbat bostadsbyggandet blir de nya reglerna förödande. Lägenheterna blir mindre och trångboddheten mer utbredd men det är inte säkert att bostadskostnaden blir lägre.
Sverige har en lång tradition av bostadsvaneundersökningar och grundforskning när det gäller funktionsmått i lägenheter. Undersökningar som sedan resulterat i de föreskrifter och standarder som vi har idag. Det håller nu på att raseras med icke funktionella nybyggda lägenheter som en följd. En grundförutsättning i Sverige har tidigare varit att lägenheterna ska vara möjliga att bo i för alla, vare sig man har en funktionsnedsättning eller dålig ekonomi. Kategoriboende har ansetts som diskriminerande, men det verkar som det är dit vi är på väg nu.
Sverige har en åldrande befolkning, allt fler kommer att behöva vårdas i hemmet under allt längre tid, av samhällsekonomiska skäl. Det förutsätter att de lägenheter vi bygger är tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning. Många äldre använder ju rullstol eller rullator. Det behövs också extra plats för den person som ska hjälpa till med duschning eller sänggående. Viktiga samhällskrav som byggherren ofta inte vill ta hänsyn till när lägenheter byggs och måtten ska pressas.
Kostnader för bostadsanpassning uppgår varje år till 1 miljard kronor. Pengar som det vore bättre att lägga på en extra kvadratmeter i de nyproducerade lägenheterna. Är måtten för små går det inte heller att göra en anpassning. Det finns heller oftast ingen annanstans att flytta, på grund av bostadsbristen. Det blir moment 22.
I Sverige har byggkostnaderna stigit betydligt mer än kostnader för andra varor och löner, under många år. Varför? Det är inte bara ytan som är avgörande för hur mycket en bostad kostar. Det handlar om tillgång och efterfrågan, markpriser med mera. Det går inte heller att krympa en lägenhet hur mycket som helst om den ska vara funktionell och inte trång att bo i. Kostnaden ur ett samhällsperspektiv blir också högre om barn inte kan studera för att det är för trångt hemma, hemtjänstpersonal får arbetsskador i de för små lägenheterna, dyra specialboende för äldre måste byggas och subventionerat boende för låginkomsttagare. Listan kan göras lång.
De övergripande målen för svensk bostadspolitik har länge varit: ”Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader, i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar.” Det målet borde inte överges. Kostnader för bostadsbyggandet behöver analyseras ur ett helhetsperspektiv. Att ta bort regelkrav leder bara till sämre bostäder, inte minskade byggkostnader. Sverige behöver få en ny bostadspolitik som heter duga igen!
Monika Albertsson
Arkitekt MSA/SAR
Certifierad sakkunnig kontrollant av tillgänglighet
Läs mer:
Modernare byggregler
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2019/12/sou-201968/
https://www.boverket.se/sv/byggande/uppdrag/mojligheternas-byggregler/