Häromveckan medverkade jag i en panel vid ett frukostseminarium. Utifrån våra olika perspektiv och erfarenheter samtalade vi i panelen, en professor, en förvaltningsdirektör, en VD och jag, kring temat ”bygga stad”. Det var tidig morgon och ett drygt femtiotal personer hade samlats högst upp i Skrapan på Södermalm i Stockholm. Samtalet i panelen växlade mellan olika problembilder och lösningsförslag – precis som ett bra samtal gör. Riktigt bra samtal slutar heller inte bara för att tiden är ute, utan de tenderar att fortsätta i andra forum och andra konstellationer. I mitt fall fortsatte samtalet vid en lunch med en erkänt skicklig byggprojektledare ett par dagar senare.
Det var nämligen en fundering som jag inte kunde släppa från samtalet i panelen och det var föreställningen om att ett projekts intressenter måste ha samma mål för att ett projekt ska lyckas. Är det verkligen så?
Till att börja med behöver jag förklara hur jag förstår begreppen intressent och mål. En intressent är en aktör – det kan vara en person, en grupp eller en organisation – som har intresse i ett projekt. Intresset innebär att aktören direkt eller indirekt kan påverka, eller påverkas av, projektet. Olika intressenter kan ha olika intressen i projektet, de kan också ha olika makt och inflytande på projektet.
I projektsammanhang handlar mål oftast om tid, kostnad och funktion. Dessa tre måldimensioner sammanfattas i den så kallade måltriangeln (på engelska heter den Iron Triangle) som beskriver projektmålet, d.v.s. vad som ska vara uppfyllt i samband med projektavslut. Vad de tre måldimensionerna inte beskriver är vad projektet syftar till på lång sikt – dess vision.
Även samtalet vid lunchen kom att växla mellan olika problembilder och lösningsförslag. Samtalet handlade om att intressenter är olika, och att olikhet är en viktig poäng i projektsammanhang. Intressenter är bra på olika saker och de vill ofta olika saker, i alla fall på kort sikt. Medan en intressent vill uppnå förväntad vinstmarginal inför nästa bokslut vill en annan intressent skapa variation i gaturummet i nästa etapp. Frågan är om det är ett problem att intressenter vill olika, eller om olikhet kan ses som en möjlighet och en tillgång i ett projekt – att olika perspektiv faktiskt kan vara bra.
Också luncher tar slut. Samtidigt som vi drack upp kaffet kretsade samtalet om att det är projektets långsiktiga målbild – dess vision – som behöver vara samma för alla intressenterna, inte nödvändigtvis detaljerna. Och samtalet lär fortsätta…
Tina Karrbom Gustavsson, lektor och docent på KTH