Tidigare fastighetsprofessor Hans Lind har skrivit en intressant artikel på bloggen Bostadsbubblan publicerat 6 okt 2021 som väckte en mängd frågor hos oss som samhällsplanerare och tidigare studenter till densamme. Frågor om hur vi bör använda statistiska modeller i samhällsbyggandet.
Vi minns Hans föreläsningar på KTH som enormt inspirerande, och hans råd om att ”bygga statistiska modeller på sannolika hypoteser”. Vi kontaktade också Hans för en second opinion i en liknande statistisk studie av bostadsmarknaden där vi fick många goda råd som hjälpte oss bygga den regressionsmodell som kunde förklara bostadspriserna i Stockholm, Göteborg, Uppsala, Visby och flera tätorter i Skåne. Flera av dessa studier genomfördes i samarbete med de kunniga nationalekonomerna på konsultföretaget Evidens.
Först och främst vill vi betona att vi välkomnar en akademisk diskussion och konstruktiv kritik. Vi kan hålla med om att de resonemang om osäkerheter som förs i de rapporter vi har skrivit mycket väl skulle kunna lyfts fram tydligare även i sammanfattning och rekommendationer. Men för att ny kunskap ska leda till rekommendationer som är användbara för de som verkar i praktiken måste resultaten tolkas och ibland förenklas.
Så vad menar han inte är trovärdigt och sannolikt? Att de som bor i småhus har bil i större utsträckning? Har Hans läst den internationella forskningen om detta?
Vi tror att han verkligen vill hjälpa oss som arbetar ute i den praktiska planeringsverkligheten. Hans nyckelord är trovärdighet och sannolikhet. Det skriver vi helt under på. Så vad menar han inte är trovärdigt och sannolikt? Att de som bor i småhus har bil i större utsträckning? Har Hans läst den internationella forskningen om detta?
Låt oss börja med frågan om samvarierande variabler. Det är ett grundproblem i statistisk modellering och kan hanteras på många olika sätt. Visst är det som Hans påpekar att variablerna bostadsstorlek och småhus samvarierar, och det är högst sannolikt att de båda påverkar bilinnehavet, vilket vi också har observerat. Därför har vi också redovisat båda i vår modell. Det kan väl ändå anses anmärkningsvärt att korrelationen, sambandet bara mellan andel småhus och bilinnehav i Stockholmsregionen är nästan 80%.
Men som sagt. Det är mer komplicerat, och det finns många andra variabler som spelar in. Precis som Hans skriver är småhus också starkt associerat med låg exploateringsgrad, låg tillgång till kollektivtrafik och service samt god tillgång till parkering. Detta är tämligen välkänt bland de som verkar inom stadsplanering. Det kan också betraktas som trovärdigt att faktorn småhusbebyggelse i de allra flesta fall fångar upp effekten av de övriga faktorerna även i verkligheten. Att det vore så enkelt som att ersätta småhus med flerbostadshus med samma egenskaper tror vi inte särskilt många stadsplanerare håller som sannolikt. Särskilt inte om de läst de aktuella rapporterna, och inte bara dess sammanfattningar.
Vissa vill helt enkelt ha bil för att de gillar det
Hans menar vidare att det är ”många som har bil i innerstaden”. Om vi tittar på data om bilinnehav i Stockholm, Göteborg och Uppsala så kan en tycka att skillnaderna ändå är rätt så signifikanta. I exempelvis Kungsholmsstrand är bilinnehavet 0,2 per hushåll och i Vallentuna 1,8. Alltså nio gånger högre. När vi tittar på skillnader i bilinnehav inom innerstaden, så är det i princip bara inkomst som kan förklara skillnaderna. Att det finns ett bilinnehav i innerstäderna beror säkert på många faktorer, så som preferenser, livsstilar och som Hans nämner, kanske även tillgång till fritidshus.
Flera faktorer är svåra att mäta och finns heller inte data på. Vi har i flertalet studier dragit slutsatsen att variabeln inkomst och ibland tillsammans med utbildningsnivå kan vara en proxy för mycket av detta omätbara och i detta fall betalningsförmåga för bilinnehav. Vissa vill helt enkelt ha bil för att de gillar det.
Att vi med visst självförtroende genomför dessa studier beror inte bara på den statistiska utbildning vi fått på KTH utan även den stora mängd forskningsstudier som gjorts på detta område världen över. De modeller som vi tagit fram stämmer mycket väl överens med vad som kommit fram i forskningen inom urbanmorfologi och urbana transporter. (Se till exempel Analysis of Public Policies That Unintentionally Encourage and Subsidize Urban Sprawl).
Att ”bilfria kvarter ökar segregationen” är en märklig hypotes, eftersom vi vet att höga parkeringstal ökar byggkostnader och bostadspriser, att de som inte äger bil idag betalar för andras parkeringsplatser.
Därför kan Hans egna invändningar och påståenden tyckas något överraskande. Att till exempel ”en tät stad med bara flerfamiljshus” skulle generera fler fritidshus och fler bilister finns helt enkelt inte stöd för i samtida forskning. Att ”bilfria kvarter ökar segregationen” är en märklig hypotes, eftersom vi vet att höga parkeringstal ökar byggkostnader och bostadspriser, att de som inte äger bil idag betalar för andras parkeringsplatser. En satsning på gångvänlighet, cykelvänlighet och kollektivtrafiken skulle sannolikt minska segregationen och göra det enklare för de som inte ha råd med bil att bo i centrala lägen i staden.
Vi håller helt med Hans att det vore mycket intressant att studera tillgången till fritidshus (ägt, hyrt, lånat) i stadsbefolkningen. Rent anekdotiskt så förefaller det som de flesta med lite högre inkomster verkar ha en sådan tillgång och att det alltså är sannolikt att det är inkomst som förklarar fritidshustillgång och inte bostadstyp. Men det vore som sagt mycket intressant att studera. Denna studie skulle vi gladeligen göra tillsammans med Hans Lind. Däremot kanske den inte skulle ge lika mycket vägledning just för hur man ska utforma framtida stadsdelar som de aktuella rapporter som är föremål för kritik.
Verkligheten och vetenskapen måste förenklas för att bli användbar, annars är det ingen som lyssnar.
Hans är nog precis som vi högst medveten om att samhällsplanering behöver kunskap för att ta beslut och att det inte går att komma dragandes med 100 vetenskapliga artiklar när ett planeringsbeslut skall tas. Verkligheten och vetenskapen måste förenklas för att bli användbar, annars är det ingen som lyssnar. Det är vår bestämda erfarenhet, till exempel när vi tagit fram användbara mått på gröntillgång för stadsplanering.
Konsten är att göra komplicerad kunskap och data användbar. Det finns ett enormt sug efter kunskap hos stadsplanerarna i dag, och en ansvarskänsla att bygga beslut på evidensbaserad kunskap. Det är en av orsakerna till varför Spacescape och andra liknande konsultföretag finns och växer. Det borde väl Hans vara stolt och glad över.
Alexander Ståhle
tekn dr
Joel Hernbäck
civ ing
Staffan Swartz
civ ing
Alla på Spacescape
Foto: Kelly Lacy/Pexels och David McBee/Pexels