Miljöcertifieringar utgår inte från det mest hållbara

För en tid sedan så satt jag på en utmärkt Breeam SE baskurs anordnad av Swedish Green Building Council. Under kursens introduktion och samtal så kom frågan upp om hur hållbart certifieringsystemen är, där jag utbrast i att det rent krasst är green washing. Detta föll såklart inte riktigt i god ton då vi alla självklart var där för att just tänka hållbarare när det gäller byggnader och mer specifikt nyproduktion, men min utgångspunkt var just att den mest hållbara byggnaden är den som aldrig behöver byggas och att ”miljöcertifieringar” är mer av en ursäkt till att bygga något som är bättre än det som byggts tidigare än att bygga den mest hållbara byggnaden, vilket idag inte existerar.

Som ni förstår så är ju detta lite av en existentiell fråga, både för oss som bransch men tro mig, även för mig som stadsplanerare och tillika YIMBY:an som gärna vill få chansen att ”göra om och göra rätt” med att bygga nytt. Det är ”en stadsplanereras dröm att få planera en stad från grunden” som Göran Cars, Kirunas egna ”flyttare av städer” en gång sa på ett av Hemsös egna bolagsdagar. Tyvärr så är ju inte det särskilt hållbart bara, vilket också är en känga mot idén om att just bygga nya städer vilket föreslagits de senaste åren.

Dagens certifieringssystem kan nog konstateras är mer av en hygienfaktor för att inkludera sådant som tidigare inte tänkts på eller inkluderats i nyproduktion, men också för att säkerställa sådant som redan går under vårt fastighetsägaransvar. Det är en hygienfaktor, en ”miljöcertifiering” i namnets ursprungliga mening och inte en ”hållbarhetscertifiering” då den tyvärr utgår från att skapa något som är hållbarare än det som byggts tidigare och gör ingen ansats i att försöka bygga det som är det mest hållbara. Det mest hållbara är som sagt att inte behöva bygga alls utan göra så mycket som möjligt av det som redan finns. Att nyttja det befintliga beståndet resurseffektivt. Därav är min syn på miljöcertifiering i det stora hela, tyvärr, som green washing, men i sak en ambition att göra bättre än tidigare. Ett problem som påtalats är ju den fördröjningen som finns i certifieringsystemen på grund av att de just utgår från något tidigare istället för att försöka se in i framtiden. Något som projekteras utifrån en certifiering med en version från 2018, byggs klart 2021 där helt nya krav ställs och där framtiden sprungit förbi en. Kan en sådan byggnad verkligen klassas som certifierad eller hållbar? Eller är den inte bara en byggnad med små justeringar jämfört med en byggnad som byggdes 2016? Ni förstår poängen. Det är en hygienfaktor och en ”miljöcertifiering” men absolut inte en ”hållbarhetscertifering”, vilket är det vi verkligen vill åt om det inte ska kunna påtalas som green washing.

Problemet är dock att vi inte har råd att bara göra bättre än tidigare. Vi måste utgå från att byggbranschen är ett av de mest ohållbara branscher som finns och som behöver ett brake, tills vi kan börja bygga något som på riktigt är cirkulärt, förnyelsebart och som inte tar natur i anspråk på ett sätt som eliminerar den, tex genom att ta bort strandskydd, hugga ner skog, ta bort jordbruksmarker, våtmarker och en massa andra områden där naturen istället borde fått chansen att erövra sig självt, tillföra oss människor rekreationsmöjligheter eller producera sånt som vi i städerna faktiskt konsumerar.

Vi må ha en otroligt låg vakansgrad i Sverige och bland alla fastighetsbolag, men även den fjuttigaste procenten som är vakant utgör en otrolig mängd kvm yta som måste börja nyttjas. I vissa tätorter så rivs byggnader istället för att man ska se hela Sverige leva och satsa på tätorterna. Vi nyttjar byggnader mellan 5-30% av tiden som de faktiskt står och fortsätter bygga lika resursinneffektivt nyttjade byggnader som tidigare. Vi bygger inte för de som är i behov utan dyrt, i attraktiva lägen, i dålig kvalité och tar anspråk på människor, djur och natur genom byggbranschens exploatering av resurser. Vi bygger vidare på den ohållbara staden och då kommer ”miljöcertiferingar” aldrig att leda till någon hållbar stad, men en miljövänligare stad, med byggnader som försöker hålla sig över snittet för de lagar och krav som redan finns. Om vi någonsin tror att vi kommer kunna bygga hållbart, ja då måste vi lära oss att använda det som finns hållbart. 100% av det befintliga beståndet. Alla tider på dygnet, för så många funktioner som möjligt och alla ytorna som finns från tak, väggar, gröna ytor och hårdgjorda ytor. Vi måste skapa staden med människan, djuren och naturen i åtanke, inte människor, djuren och naturen för den ohållbara staden.

Robin Al-Salehi, Hemsö Fastighets AB