Häromdagen fick jag besök på mitt kontorsrum. ”Kan du bevara en hemlighet?”, frågade hon. Besökaren var inte mer en handfull år så jag satte mig på golvet och svarade att jag kunde det. Hon drog igen dörren så att hennes pappa inte skulle höra och berättade att hon fått reda på var vi förvarar besöksgodiset här på kontoret. Samtalet fortsatte vidare och vi jämförde lösa tänder och kom sedan in på ålder. Jag är äldre än hon är, men det gjorde ingenting för hon berättade att hon skulle göra massor av saker i sitt liv.
Tänk så klokt sagt. Vad spelar det för roll hur gammal jag är. Det jag redan gjort kan jag inte påverka, men visst hoppas jag att jag använt tiden rätt. De flesta val blev bättre än jag väntat mig och visst har jag gjort några mindre kloka saker, men alla val har byggt den jag är. Det viktiga är väl hur gammal jag tänker bli? Vad har jag tänkt göra av resten av mitt liv? Hur förbereder jag mig för att lyckas? Vilka verktyg och inspirationskällor omger jag mig med?
Jag tänkte bli 108 år, hundra år ska alla bli och åtta är ett favorit tal för mig. Då kommer samhället ha hunnit förändras massor, visst blir man förväntansfull.
Medvetenheten för oss alla tycks definitivt öka utanför vårt egen närområde. Det kommer nyhetsflashar om stort och smått från hela världen, den del som är uppkopplad vill säga. När jag reser märker jag att olika länder ger olika inkludering vad gäller digitalisering. Genom vänner märker jag också att detta begränsar möjligheten och motivationen att bygga ett globalt samhälle, för vi talar inte samma språk och förstår därför inte varandra. Hur kommer detta förändras? Behöver vi ett gemensamt språk i den bemärkelsen som vi kallar för ett språk idag?
Vad som är viktigt för mig när jag reser är om samhället jag möter får mig att förstå vart jag kan hitta mat och ett ställe att sova på. I så fall är det samhällets utformning som är viktig. Jag kan leva i ett samhälle där jag kan sälja de produkter eller tjänster jag har och bo i en inspirerande trygg miljö, med de jag valt leva med. Men behöver jag bo nära de jag vill sälja mina produkter och tjänster till? Behöver jag bo nära de jag har valt att leva med? Dock behöver jag bo i ett samhälle där jag kan äta, sova och känna mig trygg. Detta samhälle kan vi som samhällsbyggare bygga. Hur ska det se ut?
Lite senare på dagen lämnade sällskapet som besökt mitt kontorsrum. Hon höll sin pappa i handen. Jag hörde henne fråga om de kunde köpa färgpennor för att hon skulle måla en del teckningar till farsdag.
Jag tänkte på hennes sätt att fira sin pappa med teckningar hon målat när vi i år firade släktens alla pappor genom att bjuda till farsdagsmiddag. Undra hur vi firar farsdag i framtiden? Hon är en inspiratör för mig.
Helena Tellberg, ordförande i Samhällsbyggarna region väst