Alla är nog överens om att rörelse och fysisk aktivitet är avgörande för en god hälsa och att idrotten i stor utsträckning bidrar till mer rörelse och fysisk aktivitet. Men frågan är om städernas utveckling verkligen uppmuntrar till idrott, rörelse och fysisk aktivitet? Det är idag fullt fokus på bostadsbyggande vilket gör att andra, ofta kostnadskrävande, centrala platser i människors vardag, så som idrottsytor, får stå åt sidan. Går det då att fullt ut säga att stadsutvecklingen främjar god hälsa och en hållbar livsmiljö? Lever man verkligen upp till portalparagrafen i PBL i dagens växande städer?
”I denna lag finns bestämmelser om planläggning av mark och vatten och om byggande. Bestämmelserna syftar till att, med hänsyn till den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer” (Plan- och bygglagen 2010:900, 1 kap 1 §).
De flesta städerna i Sverige har hälsa som en stor och viktig del i sin samhällsplanering. Men vid en närmare titt på vad kommunerna skriver kring hälsofrämjande perspektiv på samhällsplanering så nämns oftast inte ytor för idrott och fysisk aktivitet. Istället pratar kommunerna om tillgång till gång- och cykelvägar, trygghetsskapande åtgärder, behov av mötesplatser eller att minska bilberoendet. Många viktiga och bra initiativ, men jag menar att vi måste bredda synen på hälsofrämjande åtgärder i samhällsplanering och även inkludera ytor för idrott och fysisk aktivitet, om vi vill nå en mer hälsosam och attraktiv livsmiljö för medborgarna.
Idrottsrörelsen, med sina drygt 3 miljoner medlemmar, sätter regelbundet en stor del av den svenska befolkningen i rörelse och den största andelen av de aktiva är barn och ungdomar. Idrottsrörelsen hjälper till att ge dem grundmotoriska färdigheter som de har nytta av resten av livet, oavsett om de är kvar inom idrottsrörelsen eller inte. Ett exempel är Svensk Gymnastik, som jag själv arbetar för, som har sin grund i att lära ut just grundmotoriska färdigheter.
Tusentals barn vill in i idrottsrörelsen men får inte plats och får ställa sig i kö. Gymnastiken är en av de idrotterna som har flest barn i kö till sin verksamhet. Många barn missar chansen att få en fantastisk utbildning i grundmotoriska färdigheter som utövaren har nytta av livet ut. Gymnastiken och hela idrottsrörelsen skulle alltså kunna sätta än mer människor i rörelse och ge dem livsviktiga förutsättningar om det integrerades fler ytor för idrott och fysisk aktivitet i samhällsplaneringen.
Platsbristen i städerna blir allt mer påtaglig och då staden förtätas prioriteras nästan alltid mer bostäder framför ytor för idrott och fysisk aktivitet. Här behöver samhällsplanerare hitta kreativa lösningar för att kunna få in både mer bostäder och samtidigt mer plats för idrott. Kanske kan hustaken användas i högre utsträckning, bygga en idrottshall i botten och bostäder ovanpå eller integrera andra samhällsfunktioner med ytor för idrott. Det finns flera exempel på sådana lösningar runt om i Europa och kanske flest hos vårt nordiska grannland Danmark.
Ett exempel där både bostäder, handel och plats för idrott har integrerats är Sundbyøsterhal II i Köpenhamn. Där har det byggts ytor för handel i bottenvåningen, idrottshall på mellanvåningen och överst har det byggts bostäder i form av 12 radhus.
En del som ofta lyfts fram av samhällsplanerare i samband med hälsosamma städer är behovet av mötesplatser för att stärka den sociala hållbarheten. Samtidigt resoneras det mycket om behovet av sociala ytor i idrottsanläggningar. Varför då inte använda idrottsanläggningar som sociala mötesplatser i samhället? För att det ska kunna bli verklighet behöver nya tankar blomstra när idrottsanläggningar planeras och designas. Samhällsplanerare och idrottsförvaltningarna har stora möjligheter att samverka och ta ett gemensamt ansvar för att utveckla integrerade mötesplatser/idrottsanläggningar.
Till idrottsytor kommer alla sorters människor, både barn och vuxna. Ofta är det även rörelse kring idrottsytor på kvällar och helger, tidpunkter som på många andra platser kan utmärkas av brist på folk och rörelse. Denna aspekt gör att idrottsytor i sig kan bidra till en tryggare miljö, både den upplevda och den faktiska. Idrotten bidrar också till att färre ungdomar hamnar i destruktiva beteenden så som kriminalitet och droger. Att skapa ytor för idrott och fysisk aktivitet kan alltså även ses som en trygghetsskapande åtgärd.
Många gånger löses bristen på idrottsytor genom att bygga upp idrottscentrum en bit utanför stadskärnan. Det ger absolut en positiv effekt, men mest för de som redan är aktiva. Dessa idrottscentrum måste kompletteras med idrottsytor inom rimligt gång- och cykelavstånd från bostad och skola samt ytor för spontan idrott och lek i det absoluta närområdet. Idrotten måste alltså in i det sociala rummet. Lyckas detta så får vi än fler som går eller cyklar och bidrar än mer till hälsosamma städer där beroendet av bilen minskar.
”Folhälsobomben tickar…” skrev Riksidrottsförbundets ordförande, Björn Eriksson i Dagens Samhälle den 5 september och vad rätt han har. Sveriges befolkning är i oroande hög grad stillasittande och det gäller både vuxna och barn. Nordiska ministerrådet visar i en rapport att svenska barn är de mest stillasittande i Norden. Idag når endast 44 procent av pojkarna och 22 procent av flickorna den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet. Om vi inte börjar tänka i nya banor kommer vi att få en större folkhälsobomb som kommer att kosta sjukvården enorma resurser. Varje investerad krona i ytor för idrott och fysisk aktivitet är ren samhällsekonomisk vinst.
Vill vi på allvar skapa hälsosamma städer med en långsiktigt hållbar livsmiljö och leva upp till portalparagrafen i PBL behöver vi skapa utrymme för idrott och fysisk aktivitet i dagens växande städer genom god och kreativ samhällsplaneringen. Låt oss tillsammans bygga bort folkhälsobomben!
(IAKS Nordic är ett nätverk för kunskapsutbyte kring idrotts- och fritidsanläggningar för arkitekter, samhällsplanerare, anläggningsansvariga, ingenjörer, kommuner, idrottsorganisationer, forskare, etc. https://www.iaks.org/en/iaks/section-nordic
Daniel Glimvert, anläggningsansvarig på Svenska Gymnastikförbundet och styrelseledamot i IAKS Nordic
Photo by Etienne Boulanger on Unsplash