Att mäta det svårmätbara, validera kvalitativa värden. Det är en del av vardagen för oss som arbetar som samhällsanalytiker på Sweco. Nyligen fick vi göra det i Helsingborg för området Söder, en plats som länge präglats av otrygghet och där stadsbyggnadsförvaltningen startat ett arbete för att ändra på situationen.
Trygghet är en ständigt aktuell fråga i samhället och det görs många och olika insatser för att förbättra stadsmiljöerna, men utfallet mäts sällan. Det är synd då trygghet är en viktig samhällsfråga, de resurser som läggs ner på trygghetsskapande åtgärder är stora och utvärderingar innebär också att man kan lära från utfallet och ta med insikterna i nya trygghetsprojekt.
Grundproblemet med att mäta upplevelsen av trygghet på en plats är att det är en så subjektiv fråga och att upplevelserna dessutom varierar över säsong, tid på dygnet och veckan. Kvalitativa metoder blir mer eller mindre en nödvändighet och för att öka kvaliteten i datainsamlingen för Söder använde vi ”walkshops” – gående fokusgrupper i området tillsammans med olika intressenter från närsamhället som vi ställde våra frågor till under tiden. Vi gjorde en walkshop med representanter från Polisen, Svenska Kyrkan, Helsingborgshem, personal från ungdomsverksamheter, Trafikkontoret, med flera, vilka då representerade olika målgrupper och behov. Även om dessa personer inte arbetar med stadsplanering så är deras sakkunskap om stadsrummet ovärderlig. Vi genomförde också en walkshop med invånare i Helsingborg.
Våra walkshops tog cirka två timmar var att genomföra. Vid tillfällen som dessa är vädret en faktor, vid ett tillfälle var det t.o.m. stormvarning dagen före. Och det är klart att det aktuella vädret påverkar ledningen av en walkshop. ”Nu är det ljust och soligt, hur skulle det se ut en annan dag här vid parken…”, så kan resonemangen behöva bli. Vår sträcka var ungefär en kilometer och på den tittade vi på tunnelmålningar och reflekterade kring både estetiska värden och belysning, siktlinjer, skarpa svängar etc. Vi gick runt i Furutorpsplatsen, en plats som ofta pekats ut som mycket otrygg och som har fått många trygghetsinsatser genom åren. Där reflekterade deltagarna kring hur platsen verkligen har förändrats och ”återtagits” av invånarna. Vi stannade till vid olika belysningsåtgärder, tillfälliga installationer och torgytor. Vi diskuterade medskapandeprocesser och mycket mer. Kort sagt fick vi mängder av kunskap från platsen genom observation, samtal och berättelser. Därefter övergick vår uppgift till att sammanställa, tolka och analysera resultatet för att göra det användbart för uppdragsgivaren i det fortsatta arbetet.
Trygghetsinsats på Prins Kristians gata. (Foto: Emilia Hallin)
En av Drömlamporna, skapade i samarbete med barn i Helsingborg (Foto: Emilia Hallin)
Nu är walkshops inget nytt fenomen vid samhällsbyggande. Metoden har kommit och gått under olika namn, till exempel promenadintervjuer. Men benämningen walkshos kontrasterar också mot workshops genom att man så tydligt tar in platsen som aktör. För platsen gör oss, lika mycket som vi gör platsen. Inom arkitekturen finns en god tradition av att ta in det mänskliga perspektivet, men fortfarande behövs fler perspektiv som är mindre ovanifrån. Ritningar, kartor och abstrakta begrepp dominerar fortfarande som representation för platsen. Att involvera invånarna mer i dessa processer är något som många samhällsbyggare vill, då det anses både ge kvalitet och finns ett viktigt demokratiskt värde i att ta in olika kunskaper, erfarenheter och perspektiv. Walkshops tillgodoser dessa behov. I jakten på effektiva metoder drar sig dock många för det som upplevs tidskrävande. Men walkshops ger både verklighetsnära resultat som kan sänka risken i projektet och kan spara tid på andra sätt.
Den 5–6 november hålls konferensen H22 Summit i Helsingborg. Där kommer jag och mina Swecokollegor – etnologen Petra Bäckman och arkitekten Emilia Hallin – att hålla i en metodworkshop där vi dels presenterar några resultat från vår utvärdering av trygghetsinsatserna i Helsingborg, dels diskuterar olika sätt att utvärdera och fånga något så subjektivt och komplext som upplevd trygghet. Förhoppningen är att inspirera fler samhällsbyggare till att använda walkshops. För kvalitativa metoder behövs i samhällsbyggandet om vi ska få hållbara samhällen för alla. Väl mött!
Shimeng Zhou, kulturgeograf och samhällsanalytiker på Sweco