Bakgrund
Under realskoletiden trodde många i min närhet att jag skulle bli präst medan jag själv var övertygad om att jag skulle bli tandläkare. Sista terminen i gymnasiet gick alla till yrkesvägledaren men jag visste ju vad jag skulle bli så jag kände inget behov. Tyska var inte mitt favoritämne så jag passade ändå på att gå till yrkesvägledaren en tysktimme. Hon var skicklig och inledde ett samtal om vad jag var intresserad av och vad jag tyckte om livet i stort. Efter en halvtimme sa hon att hon tyckte jag skulle bli civilingenjör på lantmäterilinjen för att det skulle passa mig och gav mig ett antal broschyrer. En vecka senare var det öppet hus på KTH så jag gick dit och besökte Lantmäteri sektionen. Resultatet blev att jag övergav planen att bli tandläkare och sökte i stället till lantmäterisektionen.
Detta val har jag aldrig ångrat och det har haft avgörande betydelse för hur mitt liv utvecklat sig. Vi var 55 män och 1 kvinna Birgitta som jag sedan 1968 är gift med. Vi har en dotter Karin som är civilingenjör på lantmäterilinjen och som är gift med Jörgen en kurskamrat från samma linje. Vår son Martin är också civilingenjör med inriktning industriell ekonomi och är gift med Jenny från samma linje. Kärnfamiljen består alltså av endast civilingenjörer.
När jag mönstrade blev jag uttagen till tandläkare eftersom det var det jag skulle bli. Professor Hallert hjälpte mig att ändra uttagning till fototolk vid flygvapnet. En fantastisk militärtjänst som bland annat innehöll över 600 timmars utbildning i bildtolkning. Vi var 14 i kursen de flesta färdiga civilingenjörer och som kuriosa kan jag berätta att 4 av gänget firar kräftskiva varje år med våra respektive. 2018 firade vi 50 årsjubileum av vår militärtjänstgöring med ett besök på försvarets bildtolkningsavdelning i Uppsala för att ta del av hur verksamheten drivs i dag. Yrkesofficerare och inte värnpliktiga sköter idag verksamheten och tekniknivå är mycket hög.
Att söka jobb
Jag hade en idé om att jag ville doktorera men samtidigt arbeta utanför KTH och jag ville arbeta med Bertil Hall som jag lärt känna under utbildningen. Han var byråchef på stadsbyrån med ville helst arbeta med fastighetsekonomi vilket jag också tyckte var spännande. Problemet var att det fanns inget jobb där på Isabell Åkerblads lista över tillgängliga arbeten i lantmäteriet. Jag talade med Bertil om det var OK för honom att jag försökte skapa en plats och det var det. Generaldirektör på Lantmäteristyrelsen var Lars Öijborn så jag bokade en tid hos honom och presenterade min idé om att arbeta på Stadsbyrån och samtidigt doktorera. Han gillade idén och sa OK. Informera Isabell Åkerblad om vår överenskommelse, sa han. Jag har aldrig mött en mer rasande statsanställd. Jag hade ju gått förbi henne och jag hade ju ännu inte gjort lumpen och dessutom fanns det ingen plats på Stadsbyrån. Vi blev aldrig efter detta kontanta, men jag fick jobbet och tjänstledigt för militärtjänstgöring. Jag skrev aldrig någon avhandling men har läst många kurser i forskarutbildningen.
Uppbyggnaden och utvecklingen av lantmäteriets värderingsverksamhet.
Efter några få år på stadsbyrån inrättades en värderingsbyrå med målet att bygga upp en värderingsverksamhet inom lantmäteriet. Jag blev snabbt avdelningsdirektör och sektionschef för en av de tre sektionerna. Efter lantmäteriets och kartverkets flytt till Gävle blev jag 1977 byråchef och ansvarig för lantmäteriets värderingsverksamhet. Lantmäteriet hade en betydande roll i den allmänna fastighetstaxeringen. Hela systemet gjordes om genom 1976 års fastighetstaxeringskommitté, Fi 1976:05 där jag hade förmånen att vara expert. Det innebar också att jag bland annat varit värderingsteknisk ledamot i kammarrätterna i Jönköping och Stockholm samt medverkat i Riksvärderingsnämnden inom Försvarsdepartementet. Riksvärderingsnämnden har i modern tid haft ett mål där Esrange stämde länsstyrelsen i Norrbotten och fick ersättning för en del av sina anspråk. Lantmäteriets konsultverksamhet riktades främst till statliga och kommunala myndigheter. Senare i livet medverkade jag till att bolagisera lantmäteriets värderingsverksamhet som ett första steg mot en privatisering.
Under denna period fick jag 1977 möjlighet att gå Nordiska Institutets ettåriga vidareutbildning för samhällsplanerare. Efter genomförd utbildning träffades vi privat min familj, två danska, två finska och två norska familjer omväxlande i våra olika länder och firade semester en vecka tillsammans. Vi hade både en del yrkesmässiga inslag men givetvis också målet att lära känna våra likheter och olikheter i norden liksom att lära känna våra nordiska grannländer. Vi har hållit på långt in på 2000 talet. Våra barn har fått vänner i våra nordiska grannländer och vi håller även i dag kontakt över generationsgränserna något som jag och min familj uppskattar väldigt mycket.
Tiden som överlantmätare och lantmäteridirektör
1983 blev jag överlantmätare i Jönköpings län. Denna tjänst låg på länsstyrelsen och samtidigt var överlantmätaren chef för överlantmätarmyndigheten som var Lantmäteriverkets regionala myndighet. Det innebar att jag hade två överordnade chefer dels lantmäteriets generaldirektör dels landshövding Gösta Gunnarsson som jag lärt känna inom politiken. Som överlantmätare deltog jag i många olika ärendetyper till exempel planärendena inom länsstyrelsen samt var ledamot i lantbruksnämnden.
Lantmätarföreningarna i Norden hade ett samrådsorgan som kallades Nordiska ombudsmannarådet. Jag hade förmånen att vara vice ombudsman och representerade Lantmäteriverket. Varje år träffades rådet omväxlande i de nordiska länderna och utbytte erfarenheter och diskuterade gemensamma frågor. Det medförde att jag fick besöka många platser rund om i Norden.
Mitt enda utlandsuppdrag kom då diktatorn Anastasio Somoza fallit i Nicaragua och Daniel Ortega tagit över makten efter en revolution. Innan Somoza föll gav han order om att alla kartframställningsutrustningar samt alla register över fastigheter och dess ägare skulle förstöras för att omöjliggöra ett övertagande av de besuttnas fastigheter samt att försvåra beskattning av fast egendom. Nicaraguas regering ville ha en utredning om hur man kunde restaurera kartframställningen och hur ett fastighetsregister enklast kunde bygga upp. Uppdraget gick till Swedesurvey i samarbete med Statskontoret som redan arbetade i landet och min uppgift var att genomföra denna utredning. Regeringen i Nicaragua prioriterade att det svenska biståndet via SIDA skulle gå till ett genomförande av utredningens förslag. SIDA valde att inte satsa biståndsmedel i enlighet med Nicaraguas önskemål vilket medförde att projektet inte genomförde med svensk kompetens. Under den tid jag jobbade där upplevde jag ett vulkanutbrott och ett mordförsök på Mexikos president.
Under denna tid genomgick lantmäteriet många omorganisationer och jag blev som lantmäteridirektör ansvarig för de sex södra länen, division syd. Arbetet gick mycket ut på att utveckla ledarskapet inom divisionen och att trimma organisationen så att vi kunde ha en hög servicenivå och en god ekonomi. Jag höll också kontakt med länsstyrelser, statliga myndigheter, kommuner och landsting samt övriga större kunder. Under denna tid 1988–1995 var jag också ledamot av Lantmäteristyrelsens ledningsgrupp vilket innebar täta resor från Jönköping till Gävle och möjlighet att bli delaktig i hela lantmäteriets verksamhet. Jag medverkade också som sakkunnig i Fastighetsbildningsutredningen, Ju 1979:11.
Tiden som fastighetsråd vid Svea Hovrätt
1994 bytte Lantmäteristyrelsen generaldirektör och en ny omorganisation togs fram. Det arbete jag haft delades upp på ett flertal nya och det var inget som motiverade mig att var kvar i lantmäteriet. Jag sökte och fick tjänsten som fastighetsråd vid Svea Hovrätt. För andra gången efterträdde jag min första chef Bertil Hall. Arbetet som fasthetsråd i hovrätten skiljde sig mycket från vad jag hittills upplevt. Jag hade inget personalansvar och inget ekonomiskt ansvar utan bara ansvar för mig själv och mitt arbete. Jag skulle befinna mig i hovrätten då arbetet så krävde och hade inget ansvar som föredragande. Fastighetsdomstolarna hade bra kompetens på fastighetsrådstjänsterna. Efter ett halvår hade jag konstaterat att 19 av 20 överklagade mål var i huvudsak rätt avgjorda med bra domskäl medan det tjugonde krävde att domslutet och/eller domskäl behövde ändras väsentligt. Jag försökte då införa att vi skulle fastställa fastighetsdomstolarnas domar när de i huvudsak var rätt avgjorda och verkligen lägga krut på det mål där vi skulle ändra domslut och motivering. Ett sådant nytänkande var inte enligt lagmannen förenligt med den utbildande funktion som hovrätten hade för hovrättsfiskalerna. Det medförde att jag sökte nytt arbete och slutade på hovrätten efter 18 månader. Arbetet och den låga arbetstakten passade inte mig.
Tiden som länsöverdirektör vid länsstyrelsen i Stockholm
I januari 1997 började jag som länsöverdirektör och ställföreträdare för länshövdingen i Stockholm. Ulf Adelsohn var den landshövding som rekryterade mig och gjorde direkt klart för mig att min roll var att sköta länsstyrelsens dagliga verksamhet medan han arbetade med mer övergripande frågor. Han sa att han var styrelseordförande och jag skulle vara VD. Varje par landshövding och länsöverdirektör/länsråd fick hitta sin fördelning av arbetsuppgifterna i länsledningen. Förutom med Ulf Adelsohn samarbetade jag med Mats Hellström och Per Unckel. Uppdelningen fungerade mycket bra och Ulf koncentrerade sig på att vara kontaktskapande mellan länets alla olika aktörer men också åt mer konkreta frågor som integration och skapa speciella utbildningar, anpassad SFI för våra invandrare till exempel läkare, sjuksköterskor, lärare med flera grupper. Han skapade också tidigt operation krogsanering som var ett samarbete mellan statliga och kommunala myndigheter för att sanera krogbranschen i Stockholms län.
Fryshusets ordförande i Stockholm var under en period Lena Liljeroth Adelsohn och hon ropade vid ett tillfälle på Ulf för att han skulle träffa en ung kvinna som under många år arbetat med Anders Carlberg. Efter att hon berättat om sitt arbete och sig själv sa hon till Ulf att min morbror arbetar hos dig på länsstyrelsen. Ulf var mycket förbryllad för han kunde inte komma på någon som kunde vara hennes morbror. Hon sa då att han heter Bo Hansson och Ulfs haka slog i bordet. Saken är den att min systerdotter är färgad och vi hade inte vid denna tid någon som var färgad på länsstyrelsen. Denna anekdot använde både Ulf och jag för att illustrera hur lätt det är att tolka en situation utifrån utseende istället för att ta reda på den verkliga bakgrunden.
Länsstyrelsen, som ansvarig för civil beredskap, avgjorde på min tid 125 000 ärenden per år och vi var 550 anställda. Arbetet fördelades på 21 politikområden, en enorm bredd, och här kom verkligen den grundläggande lantmäteriutbildningen till användning. Några av ärendeområdena var överklagade kommunala beslut, social tillsyn, miljöfrågor, naturvård, fornlämningsfrågor, kulturminnesvård, civil beredskap, fiskefrågor, jordbruk, veterinära frågor, plan- och byggnadsfrågor, infrastrukturplanering, integrationsfrågor och näringslivsfrågor.
De 21 länsstyrelserna arbetade mycket bra tillsammans och vi hade på ledningsnivå en uppdelning inom olika politikområden. Jag ansvarade under mina år för socialfrågor och därefter för kulturmiljöfrågorna. I ansvaret ingick att hålla kontakt med den politiska ledningen i regeringskansliet och med de statliga myndigheter som arbetade inom området. Det var mycket utvecklande och stimulerande att på detta sätt kunna få fördjupa sig inom några områden.
Länsstyrelsen gick upp i stabsläge så fort något oväntat inträffade. Fågelinfluensa, tsunamin i Thailand, attacken på World Trade center i New York och påseglingen av Essingeleden är exempel på sådana händelser. I min roll i länsledningen ingick att alltid vara nåbar om något oförutsett inträffade. Det var till mig som vår vakthavande tjänsteman vände sig för att få de beslut som situationen krävde.
I Stockholms län hade vi ett mycket bra och konstruktivt samarbete på regional nivå mellan länsstyrelsen, landstinget, kommunförbundet och Stockholms stad. Jag ledde gruppen och landstingsdirektören, regionplanedirektören, kommunförbundets VD och en företrädare för Stockholms Stad oftast stadsdirektören träffades regelbundet och diskuterade och tog ställning i kontroversiella frågor samt tog fram gemensamma strategier för Stockholms län.
När Sverige gick med i EU tillkom uppgiften att samordna strukturfondsverksamheten inom länet. Det kunde gälla såväl målområdena som den interregionala verksamheten. I Stockholms län var skärgårdsområdet det prioriterade både inom mål 2 och inom interregsamarbetet. Vi samarbetade med Åland och Åboland under den första perioden och senare även med Estland, Lettland och Litauen. Det mest kända projektet var nog Skärgårdssmak som var en kraftfull satsning på att höja kvaliteten på krogarna i skärgårdsområdet mellan Stockholms län, Åland och Åboland. EU verksamheten medförde att jag fått besöka en stor del av skärgårdarna i Stockholms län, Åland och Åboland.
Under min tid som länsöverdirektör medverkade jag också som expert i organisationsutredningen för Folkhälsoinstitutet samt utredningen om finska språket i Stockholm-Mälarregionen Ju 2004:01.
Jag fick möjlighet att följa byggandet av Södra länken i Stockholm genom att jag satt i styrelsen för Stockholmsleder AB. Det bygget höll såväl tidplan som kostnaderna något som var ovanligt på den tiden. Det verkar fortfarande som de flesta stora projekt varken hållertidplan eller budget.
Länsstyrelsen utsåg också borgliga vigselförrättare. Jag valde själv att ställa upp och genomförde många vigslar. Den mest udda var ett kinesiskt par som kom till Länsstyrelsens reception och frågade om vi hade någon som kunde viga dem. Kinesiska myndigheter och skattemyndigheten i Stockholm hade haft kontakt och paret hade de vanliga pappren från skattemyndigheten med sig så allt var OK. Jag bad två anställda ställa upp som vittnen och efteråt bjöd jag på ett glas champagne. Jag hade alltid en flaska i kylskåpet just för sådana här tillfällen.
I arbetet som länsöverdirektör ingick också att var ordförande i ett antal stiftelser där urkunden reglerar att landshövdingen eller ställföreträdaren ska vara ordförande. Jag ledde 11 stiftelser varav den största och mest intressanta var Stiftelsen Danviks Hospital. Denna stiftelse anses bildad 1521 av Gustav Vasa men verksamheten bedrevs långt tidigare inom Gråmunkeklostret på Riddarholmen. Gustav Vasa ville flytta verksamheten till Danviken i nuvarande Nacka kommun. En byggnad från gammal tid finns kvar i området strax bredvid dagens kanal. Han fick betala dyrt och stiftelsen fick ersättning i form av en stor del av nuvarande Nacka kommun och 4 000 ha skog i Uppland. Skogen finns kvar i stiftelsens ägo. Stiftelsens verksamhet drivs sedan början av 1900 talet i Danvikshem en stor tegelbyggnad på danviksklippan. Skrönorna hävdar att bland annat engelska och ryska flottan har skjutit salut i tron att det var Kungliga slottet i Stockholm. Verksamheten är fortsatt vård av ca 200 dementa och funktionshindrade. Stiftelsens förmögenhet uppgick senast jag lät värdera den till drygt 1,5 miljarder kronor. Under mina 12 år som ordförande restaurerade vi hela komplexet så det idag är toppmodernt. Tyvärr var jag tvungen att lämna ordförandeskapet då jag gick i pension.
Politisk verksamhet
Många lantmätare har varit politiskt aktiva under sitt yrkesliv så även jag. Jag satt i byggnadsnämnden i Haninge kommun och i fullmäktige, byggnadsnämnd och stadsplaneberedningen i Gävle kommun. Jag är idag suppleant i Höganäs Omsorg AB ett helägt kommunalt bolag som verkar inom områdena särskilt boende, hemtjänst, hemsjukvård, korttidsvård, dagverksamhet, hem för vård av unga (HVB), stödboende, LSS-verksamheter såsom boende, daglig verksamhet, personlig assistans, korttidsboende och korttidstillsyn. Bolaget har 660 anställda. Här har jag stor glädje av mina erfarenheter från Länsstyrelsen i Stockholm
Ideellt ledarskap
Redan tidigt fick jag möjlighet att arbeta som ledare och så har det varit nästan hela yrkeslivet. Det har varit stimulerande att ha fått medverka till att medarbetare har utvecklats och se medarbetare som går otroligt långt såväl inom det privata näringslivet som inom stat och kommun. Det har också varit naturligt för mig att ta på mig ledarskap, oftast ordförandeskap i föreningslivet. Det tyngsta uppdraget var som provinsialmästare inom Svenska Frimurare Orden. Mitt område omfattade ca 4 500 medlemmar fördelade på 44 loger, brödraföreningar och frimurarklubbar.
Nu är jag sekreterare i Föreningen Vattenmöllans vänner som restaurerar Krapperups slotts gamla vattenmölla ursprungligen från 1600 talet. Även här har jag stor glädje av min breda utbildning från KTH-L och de erfarenheter och kontaktnät som jag tog till mig inom kulturmiljöområdet och EU verksamheten inom länsstyrelsen. Föreningen driver ett leaderprojekt inom EU:s jordbruksfond och jag är projektledare. Min erfarenhet om myndigheter och stiftelser som kan lämna bidrag kommer också väl till pass. Du som är intresserad kan hitta mycket Information på föreningens hemsida www.vattenmollan.se.
Slutord
Om den utbildning som jag gick på KTH-L fanns kvar idag skulle jag, med det jag nu vet om utbildningens användbarhet i samhället, rekommendera alla som är intresserade av samhällsfrågor att välja den och även själv välja samma utbildning om jag skulle börja om.
bo.r.a.hansson@live.se