Varför planerar många tjänstemän världen i perfekta färgsättningar och kräva att staden blir ett perfekt vardagsrum där de dyra filtarna är vikta över armstöden, soffan står med perfekt vinkel och snittblommorna är färska och krispiga? Är det verkligen det som yrkesutövandet ska gå ut på? Låt mig utveckla. Som vanligt är texten på några sidor, men denna gång har jag lättat upp den med flertalet bilder.

När jag guidade i Vallastaden under bomässan 2017 var det spännande att se vilka frågor de skulle ställa till mig. En återkommande fundering var, hur har samordningen skett mellan huskropparna? Hur har man arbetat med att säkerställa att alla delar hänger ihop rent visuellt? För den frågeställare som istället snurrat runt och tittat hade kunnat svara på den frågan själv. Någon samordning hade vi inte ägnat vår tid åt. Om en exploatör aktivt tog kontakt med den exploatör som byggde intill och ville prata ihop sig för att samordna fasaderna stoppade vi inte det, men det var inte heller något krav att de skulle göra detta. Det visuella var helt fritt och detta provocerade. Att inte ta ansvar för helheten gjorde att många reagerade och jag fick en hel del bitska blickar och kommentarer. Denna text handlar inte om Vallastaden utan handlar om att några av våra mest spännande miljöer vi har idag i Sverige är planerade på ett annat vis än den där allting är reglerat in i minsta detalj. Ett arbetssätt som vi behöver lyfta upp och reflektera kring. Häng med!

Har du någon gång varit i nordvästra Skåne? Jag tänkte att jag kunde ta oss på en liten promenad genom Mölle.

 

 

 

Detta är en av Sveriges mest eftertraktade semesterorter och ligger i nordvästra Skåne längst ute på spetsen. Om du är sugen på ett fritidshus här behöver du få fram 10 miljoner, men då får du acceptera något skymd sikt. Vill du ha något av de hus du ser på bilden får du nog räkna med det dubbla, om de är till salu. Att köpa en glass i hamnen är betydligt billigare.

Hur många olika ytskikt ser du på bilderna? Hur många olika sorters takbeläggningar ser du? Hur många olika färger har man accepterat på taken?

Det är en härlig blandning av plåttak, tegelpannor och halmtak. Det finns putsade hus, hus med träfasad och självklart några traditionella korsvirkeshus.

Hur många av er tror att det hade blivit bättre om alla taken varit svarta plåttak? Jag tror att vi uppskattar detta virrvarr av intryck och olika tidsepoker. Det är roligt att ta sig fram i byn och se olika färger och former. Det är lite kaos, men man trivs i det.

För den som roas av historia kan jag meddela att det var hit som överklassen åkte för mer än 100 år sedan.  De ville till Mölle och framförallt det syndiga klippbadet i Ransvik. Män och kvinnor som vistades på samma badklippor i enbart badkläder var ju skandal! Ute i Europa vallfärdade man för att se detta med egna ögon. Dock verkar synderierna varit gravt överskattade med våra moderna ögon. Bilden nedan visar nivån av skandalen.

Låt oss återgå till stadsutveckling och lämna sommarnöjen för denna gång.

Ibland kanske det är korrekt att kräva enhetlighet.

En annan spännande plats att titta på och som jag tycker är ett bra exempel på mellanväg är området Ornäs utanför Borlänge. För den historieintresserade är detta en mycket intressant plats. Det var här Gustav Vasa gömde sig från danskarna 1521. Sägen säger att han blev förråd av ägaren men hans fru smugglade ut honom. Efter det samlade han ihop dalkarlarna och fick ut danskarna från Sverige.

I Ornäs har man godkänt ny bebyggelse men man har haft en tanke med att när man befinner sig i Ornässtugan ska byggnationen man ser vara falurödfärgad. Man får alltså bygga på olika vis, men allting behöver ha samma kulör. Det finns även modernare snitt på husen än de som syns på bilden ovan

Ett annat område som jag tycker vi kan titta på är Wira Bruk. Wira ligger 5 mil norr om Stockholm, mellan Åkersberga och Norrtälje i Uppland. Detta var en mycket viktig plats för Sverige mellan 1635-1775, under stormaktstiden. Det var här man försörjde Sverige med vapen. Wira hade kungliga privilegier vilket innebar att man kunde njuta av skattelättnader och man hade ensamrätt på leverans av värjor, sablar och bajonetter till den svenska armén.

Med tiden har man övergått till mer fredliga ting. Idag är det ett trevligt utflyktsmål där man kan njuta av gott fika och köpa hem vackra föremål såsom kandelabrar och föremål till öppna spisen.

När man promenerar genom bebyggelsen ser man att man även byggt nya bostadshus i området. Återigen har man hållit sig till den färgsättning som man satte ursprungligen, den klassiska falurödfärgen med vita knutar och vitt runt fönstren. Däremot varierar utförandet på taken. Det finns brutna tak. Det finns raka tak. Det finns takkupor.

 

 

Det är inte helt ovanligt att kommuner släpper fram nya villamattor. Det är ett vanligt arbetssätt för att locka till sig nya barnfamiljer. Här kan du uppfylla drömmen om att bygga ditt eget drömhus. Familjer som har en ekonomisk status nog att finansiera sin egen friliggande villa är en väldigt välkommen kommuninvånare och kommunerna i Sverige tävlar om att bli valda. Även om barnen kommer kräva barnomsorg i några år och efter det skolgång kommer föräldrarna under lång tid framöver kunna betala skatter som täcker detta.

När nya villamattor tas fram vill man gärna reglera var husen ska stå. Jag varit med om flertalet tillfällen när man krävt att alla nya husen ska ha röda tegeltak. Detta vänder jag mig emot.

Vad är det som gör att jag kan tycka att det är rimligt att sätta in restriktioner i Ornäs och Wira och inte för den nyskapade reglerade villamattan? Det uppenbara är att det finns särskilda skäl att bevara någonting unikt i Ornäs och Wira. Det finns en historia redan på platsen som man vill få fler att ta del av. Lägg märke till att man inte stoppat bebyggelsen utan man har bara satt in en anpassningsregel. På villamattan finns idag ingenting unikt. Det är säkerligen trevligt och fint för barn som tycker om att cykla och grillfantaster, men någonting unikt har det inte på långa vägar. Vidare behöver man fråga sig hur många fler spännande dynamiska och spännande områden som Mölle om vi hela tiden reglerar i detalj vad som passar bäst och inte låter de boende själva styra och utforma sin miljö.

När jag frågat planhandläggare varför dessa restriktioner skrevs in har jag fått svaret att det skapar enhetlighet. Om man står strax utanför och tittar in skapar detta en sammanhållen bebyggelse. Vem har bett om denna enhetlighet? Är det de boende som meddelat att de bara kan tänka sig att bo i ett sådant område med likadana tak? Är det för flygtrafiken som ska kunna titta ned och se hur städat det ser ut?

När alla husen byggs ungefär samtidigt, vad är det som säger att det inte finns andra sammanbindande faktorer? Med stor sannolikhet kommer de plantera häckar som därför kommer vara ungefär lika gamla. De boende kommer kanske inspireras av varandra när det kommer till uppbyggnad av trädgårdar, eller vad som är trendigt i ViiVilla. Alternativt gör de inte utan eftersträvar sina egna unika uttryck det vilket skapar en dynamik i området. Troligtvis har de barn i samma ålder som kan skapa relationer och samhörighet. Allting sitter inte i husen och anläggningar när vi bygger städer.

Om vi ska hårddra innebär restriktionerna på det estetiska att en familj som väldigt gärna skulle vilja flytta till detta område, för det kanske har en bra balans av närhet till skola, handel och attraktiva arbeten, inte får välja det huset som de själva drömmer om och betalar för då det inte passar siktlinjerna. Är det verkligen värt risken att missa dessa nya kommuninvånare?

Personligen kan jag störa mig mer på att människor sätter in fönster som inte är balanserade mot resten av huset, att de är för små eller stora. Det är vansinnigt fult med tujor. Alla dessa pooltak som tar upp stora delar av tomten, de sticker upp som en gigantisk platsbåge och ligger där i 10 månader om året. Skulle inte skada om grannen tvättade sin bil heller. Vad sägs om att om man sätter på högmusik så ska det vara bra musik, inte sån där skvalpig radiomusik med skräniga radiopratare.

Det jag försöker säga är det finns väldigt många saker man kan störa sig på i ett bostadsområde, men om man som planarkitekt väljer att begränsa utformningen behöver detta ske med en fingertoppskänsla. Att sätta in begränsningar får stor påverkan på de som väljer att leva i området.