För några veckor sedan så letade jag efter en ny fantasybok att läsa och som den stadsplaneringsnörd jag är hittade jag boken Mortal Engines på Storytel. Som av en slump var det även biopremiär av filmen häromdagen.
Berättelsen handlar om världen flera tusen år i framtiden där städer inte längre är fasta bosättningar utan rör sig på hjul. ”Rörelsestäderna” som de kallas för åker runt i en värld där kontinenterna spruckit i flera delar efter det som kallas för 60 minuters kriget. Kriget då människan nästan utplånade sig självt.
London är staden vi följer i berättelsen. En stor stad som åker runt i det som en gång var Europas slätter och fångar in mindre städer, byar och andra typer av bosättningar som åker runt och försöker hitta resurser för att överleva. Metall, trä, bränsle, mat. Det är ett ständigt exploaterande och när man hittat en stad att sluka så fångar man in den och monterar ner den i stadens innanmäte som håller det egna maskineriet vid liv. Det är så rörelsestäderna växer, likt ett eget ekosystem. Det är livet i jaktmarkerna. Det är nästan ideologiskt facistiskt inpräntat att den store och starke ska äta upp de små.
Rörelsestäderna är faktiskt en väldigt bra representation av dagens kapitalism. En kortsiktig, hungrig och snabb kapitalism som lever på ständig avkastning. Ständig rörelse. På jakt efter mer och mer för att kunna växa själv men på andras bekostnad.
I berättelsen blir vi tidigt varse om att något är fel. Det finns en viss desperation från den elit som styr London. Slätterna och jakten på småstäder har blivit sämre och sämre. Den är inte densamma som förr. Det är färre och färre som faktiskt producerar nya värden och fler och fler som extraherar värdet. Rörelsestäderna rör sig för att hitta resurser, men skapar inte dem själva. De förstår ändligheten i resurserna men gör det dem alltid gjort. Rört sig för att kunna exploatera mer.
En annan del av mänskligheten tänker annorlunda. Anti-rörelsestäderna är de städer som är fasta, likt dagens städer. De har barrikerat sig bakom ett bergspass som flera rörelsestäder misslyckats med att penetrera. Den värld som anti-rörelsestäderna lever i, bakom barrikaden, är en värld som förvaltas och där det finns gott om resurser. De slukar inte varandra och de exploaterar inte naturen, utan förvaltar den. De producerar värden istället för att extrahera dem. Rörelsestäderna vill inget annat än förstöra barrikaden för att kunna mumsa på de resurser som enligt dem blir bortkastade. Det är nya jaktmarker som de måste inta för att kunna fortsätta leva som de gör. Resten av historien får ni läsa eller se själva.
Vi i fastighetbranschen måste ställa oss själva frågan. Exploaterar vi eller förvaltar vi? Extraherar vi värden eller producerar vi värden? Är målet att lösa behov och problem i samhället, eller är målet att tjäna pengar på att det finns behov och problem i samhället som behöver lösas? Är det vi gör långsiktigt eller kortsiktigt? Är vi rörelsestäder som vill växa och expandera, eller är vi anti-rörelsestäder som förvaltar staden och det som staden är beroende av? Nämligen naturen.
Det går att skapa värden genom att tänka effektivt och använda sig av det som finns på ett bättre sätt. Lösningar finns där ute. Vi kan dela på resurserna som finns istället för att hela tiden exploatera nya. Vi kan investera i att skapa värden och behålla värden, istället för att slita och slänga med dem.
Vi måste inse detta. Vi kan inte rädda världen genom att tjäna pengar, men vi kan tjäna pengar på att rädda världen.
Robin Al-Salehi
Photo by Robert Tudor on Unsplash